White Christmas(tree)

Som vanligt tar affärerna fram sina julgrejer tidigare för varje år,
så att vi arma konsumenter lockas till alltför många onödiga inköp, av julgrejer vi kanske egentligen redan har. Det är bara det att man inte hunnit röja på vinden än och sålunda inte hittat dem.

I veckotidningarna uppmanas man att baka, göra julgodis, lägga in grisfötter redan i september och otaliga är hemma-hos-reportagen hos Lill Babs, Pernilla Wahlgren och andra julikoner.

Tyvärr har detta oftast en dödande effekt på mig, jag har tröttnat på julen innan den börjat.
För egen del skulle jag gärna fara och flyga till något land närmare ekvatorn och njuta mig igenom hela julhelgen, sippandes några Pina Coladas…

Jag vet ärligt talat inte när jag kände äkta och sann julglädje senast. Kan hända när äldsta barnet nyfött låg där och trynade i sin Britax; alldeles fantastiskt fulländad, som någon slags jesussymbol.

Men, för några dagar sen förändrades allt:
På baksidan av julbroschyren från Åhlens klubb var den plötsligt bara där:

MIN vita plastgran, den som varit min hemliga juldröm under flera års tid.
I all sin praktfulla vithet, i en alldeles perfekt storlek och med alldeles perfekt juliga dekorationer (ingår dock inte) skrek den ut: KÖP MIG!

Med mitt logiska tänkande kan jag inte riktigt förstå varför jag hängt upp mig på denna kitchiga och faktiskt ganska anskrämliga julprydnad. Kanske som någon form av krispig ljusterapi eller något slags surrogat för den snö som aldrig riktigt vill komma?

Men, om jag för 495 kr kan köpa mig julstämning i år, då är det kanske värt det? Om inte annat blir plastgranen creme de la creme av kattleksaker, ett klösträd a la grande.

(Om ovanstående har dock inte förhandlats med maken ännu...)

So long!