Äntligen!

Lite tveksamt vågar jag nog ändå påstå att NU är våren här!

Underbara, härliga solstrålar har landat på mig idag då jag spatserat omkring utomhus. Alltmedan seninflammationen börjar ge med sig; fast lite svullen längs vristen är jag allt fortfarande kvällstid. Men sjukgymnasten sa ju att det kan ta tid...

Funderingar kring lillsnuffans presenter har annars ockuperat mina tankar idag, på lördag fyller hon hela sex år, unbelievable!

Det är stört omöjligt att denna dag skulle gå någon i vår familj obemärkt förbi, för nära nog dagligen under ett halvårs tid har hon påmint oss om dess existens. Hela tillvaron delas på något sätt in i före-respektive efter födelsedagen.

Imorse blev hon dock tydligt medveten om att något kalas varken bokats eller arrangerats. Detta gav näring till den drama queen hon ibland utvecklas till, gaaanska ofta, och ett litet performance följde...

Men, men i helgen kommer hon tillsammans med sin älskade storkusin, som fyller 11 år dagen innan henne, firas ordentligt av den lilla, men naggande goda släkten. Eftersom vi inte är så många blir liksom varje deltagare så oerhört uppskattad och betydelsefull.

Jag glömmer förresten aldrig storkussens femårskalas, dit vi åkte direkt från BB, där dottern fötts dagen innan...

Ha det så bra allihopa och tusen vårkramar to you all!

Sena senor

Ibland är man sin egen läkare och ställer sin egen diagnos.


Det visade sig nämligen, efter ett besök hos sjukgymnasten idag ,att min stukning i själva verket är en seninflammation. Troligtvis orsakad av den överansträngning allt längdskidande innebar för senan in question...

Det kändes faktiskt riktigt trevligt att vara där, någon pysslade liksom om och tog hand om en och det var bara jag och mina knä-och vristproblem som stod i fokus.

Förutom ett gäng knäövningar samt allmänna råd fick jag även ett slags ultraljud som minskade ner svullnaden något. Avslutningsvis lindades lilla vristen med en mycket bra, elastisk sporttejp i läckert kornblått. Pinsamma märken efter min egen tejpning, användande en oelastisk tejp, uppmärksammades tyvärr...


Annars har våffeldagen firats; med drop-in fika på dotterns dagis, inmundigandes utomhus på grund av att ett dagisbarn kräkts inomhus...På sonens skola hade det också smaskats minsann, men tydligen inte tillräckligt, för då vi gick hem ville han och medföljande kompis gå in på Konsum, där stora skyltar utlovade gratis våfflor.


Men...ingen fiskelycka där, de var finito.

"Mamma, vi var sena, som i ditt ben", tyckte dottern...


Nu väntar gastronomiska äventyr i köksregionen, köttbullar och makaroner skall tillagas. Jodå, köttbullarna är hemlagade.

En lugn kväll hägrar därefter. Faktiskt blir det något av en uppladdning inför torsdagsmaran (kidsen har tre aktiviteter som det skall styras med) samt även inför helgen; där bland annat fotboll och basketturnering, kl 9.00 sharp på söndag morgon, står på agendan...



Men, man skall vara glad och tacksam över sina små kidss och att de aktiverar sig!


Ha en underbart trevlig onsdagskväll och kramar till er alla!

Parenthesis

Detta är min parentesvecka.

En sådan som liksom inte riktigt räknas in i statistiken.

And blame it on my bloody foot.

Bara för att den ömmar, är svullen och allmänt inte uppför sig som den brukar blir det liksom lite si och så med allt möjligt. Träningen haltar, till exempel, och då passar jag på att kompensera detta med mumsande av en hel massa läckerheter. Jag som faktiskt ändå ätit ganska nyttigt under senare tid.

Men eftersom jag varken är med i Toppform eller återfinns på catwalken under någon Victoria Secret´s visning så gör denna veckas excesser absolut ingenting och orgierna fortsätter då vi skall gå på middag ikväll.

Städningen, upplockningen och röjningen där hemma får inte heller den sedvanliga lottatouchen. Det är tydligen ganska illa, för svärmor erbjöd sig att städa undan lite idag...

Men så är hon också allergisk mot stillasittande, pensionerad dagbarnvårdare som hon är, ständigt on the go...

Ha en riktigt härlig helg nu och njut av solen och den spirande våren! KRAM

Creepy

"Mamma, jag har hittat sådana där bakterier i min garderob, du vet som vi såg på TV igår"

Jag, sonen och dottern satt nämligen klistrade framför Rent hus och förfasade oss över såväl smutsavslöjanden som bakterieodlingar . Sonen och dottern var rörande överens om att de ALDRIG ville ha det så smutsigt.

Men vad hade dottern hittat? Jo, ett gammalt, mycket gammalt, äppelskrott, som förirrat sig in i en av hennes klädlådor, hua!

Undrar vad hon går och säger på dagis nu, eller till svärföräldrarna som anländer med tåg idag, att vi har det lika skitigt som på TV?!?

Eller också har hon redan förstått att sådana finkänsliga saker talar man liksom inte om in the open? Fast varför skulle hon ha gjort det; jag menar, hon har redan avslöjat för sina små kompisar att "mamma och pappa har pussats flera gånger"...

Ha det så gott allihopa och njut av våren, NU är den väl ändå här på riktigt?!?

Smått blir stort

Rapport från balansplattan...

Måste få fason på min vrist så jag har grävt fram denna fantastiska uppfinning from nowhere. Nåväl, jag lånade den från min svåger för sådär en 20 år sedan och var nästan omedveten om dess existens...

Tills sonen, på barns ibland så självklart, förnumstiga sätt, undrade varför jag inte använde den istället för att bara stå på ett ben rätt upp och ner och balansera... Givetvis kunde han plocka fram den från sitt gömställe också.

Även om det inte direkt är något maratonlopp jag skall delta i så vill jag ju kunna fundera någorlunda smidigt i vardagen.

Och, förutom ruljansen av alla vanliga veckatliga aktiviteter, så är kanske besök av svärmor och svärfar, en basketturnering samt roddande av sonens kalas, skäl nog?!

Men, men, vristen mår i alla fall bättre idag och en avgjutning inför sportsuletillverkningen är bokad.

Vilket oerhört spännande liv hon måste leva, tänker väl ni... som kan ägna två blogginlägg åt en VRIST.

Hasta manana, companeros y companeras!

Wind of changes

"Ja, just det, det var ju den dagen när..."

Vissa dagar blir sådana där milstolpar, för alltid ihågkomna på grund av sitt på något sätt betydelsefulla och avgörande innehåll.

Idag är en sådan dag; och då inte direkt för att jag vab:ar med sonen.

Först och främst har en av de mest jobbiga förändringar i en del kvinnors liv, ytligt sett, inträffat. Under ett telefonsamtal uppdagades nämligen att min frisör HAR TAGIT TJÄNSTLEDIGT! Va?!?

Nu har jag har ett helt annat, mer personligt, förhållande till min frisör än vad exempelvis min käre make har. Medan han går till "vem som helst"/den som erbjuder det lägsta priset at the moment, så går jag ENBART tll min ex-frisör, snyft. Hon vet precis vad jag vill ha, hur benan ska dras, vilken färg som är den rätta, hur jag vill ha mitt kaffe...

Vad göra nu då? Jo, jag har helt simpelt bokat upp mig hos en annan av frisörskorna på samma salong; en som kan kika i min journal så att jag får rätt nyans i håret och som kan ebjuda samma magiskt goda latte...

Secondly har jag tvingats ta tag i min akilleshäl i livet (en av dem): min sneda gång. Ja, jag trampar ruskigt mycket inåt med fötterna och förstör i stort sett varenda skodon. Jag minns hur jag, redan på BVC, försökte lära mig att gå "rätt" på någon slags gålinje. Dock utan någon större framgång...

Detta snedtrampande är direkt en av orsakerna till mina ur-led-gående-knän, det blir liksom en instabilitet i hela benen, ja i hela mig egentligen.

Men eftersom detta faktum tillhör en av de mer tråkiga bitarna i livet har jag förträngt och skuffat undan, tills nu... Sedan igår har jag namely oerhört ont i ena vristen, den har svullnat upp o jag linkar mig fram. Ni läser just nu bloggen skriven av en powerwalkfantast så detta är asjobbigt för mig.

Lite dumt råkade jag gå just en sådan walk i ett par mindre lämpliga stövlar häromdagen... Googlar man på nätet kan min diagnos handla om alltifrån benhinneinflammation till stukning.

Rent instinktivt besökte jag nyss en skoaffär nearby. Där träffade jag en expedit som råkade vara utbildad ortoped och fotterapeut. Efter en sekund ställde hon diagnosen trolig stukning samt konstaterade att jag trampar MYCKET snett, behöver hålfotsinlägg (ja, jag har tre par sådana hemma som jag duktigt använt några månader efter mina knäskador) samt också bör göra en avgjutning av fötterna på en sån där sportklinik, så att jag kan ha specialsulor i mina powerwalkskor.

Dessutom var hon, hör och häpna, en fd granne till oss, på vår förra adress. Hon hade tydligen även lagt märke till mig flera gånger, då jag stressat till dagis för hämtning. Varför? Jo, för att hon nästan aldrig sett någon trampa så snett/inåt med fötterna...

Ja, ja, nu trampar jag i alla fall omkring i ett par nya, sköna, mer avancerade hålfotsinlägg och har visitkortet till den rekommenderade sportkliniken i högsta hugg. Powerwalkandet får vänta ett tag men jag kan lugnt trampa vidare på motionscykeln, tack och lov!

Mycket händer ibland...

Måndagskramar från halta Lotta!

Lögardagsrapport

Nej, det blev inga krokodiltårar från sonen igår och bakugansinköpen får lugnt vänta tills de åter finns på lager.

Har precis avslutat mysfrukost med kidsen. I vår familj lever vi efter mottot att man inte nödvändigtvis behöver inta alla måltider i köket, man blir liksom inte en bättre familj för det. Det viktiga, tycker vi, är att man äter tillsammans, att man umgås. Så idag intogs dagens viktigaste måltid (?) i barnrummet; framför "Vintergatan". Hur mysigt som helst och tallrikarna länsades.

Nu väntar det vanliga lördagsschemat; fotboll, med efterföljande kompislek för sonen och simskola för dottern, som hade en liten tjejkompis på fredagsmys framför "High School Musical" igår. Det blev även gaanska mycket utklädningslek med gaaanska många kläder i HELA lägenheten, suck...

Och så, finalen ikväll. Där jag har många favvolåtar, sonen inte vet vem han hejar på och dottern som hejar på Molly; för att "hon är så gullig" (eller är det för att hon bär samma namn som vår kattunge?!).

Anledningen till att jag ej nämner min stackars eftersatta makes favoritlåt är simpel; festivalen intresserar honom inte så värst mycket. Förra veckan valde han och pappan i vår hitbjudna kompisfamilj att se på FOTBOLL istället. Dock är maken intresserad av bettingsiffrorna inför finalen; DE följer han...

I guess att det även blir en hel del mumsande på en hel del godsaker framför TV:n ikväll också...

Tur att sopborsten finns nära till hands och sen har vi ju våra levande dammsugare också...

Tusentals kramar till alla lördagslirare out there!

Bakuganbestyr

I hela stockholmsområdet råder akut brist på...Bakugans.

Ja, alltså de där magnetiska kulorna som omvandlas till små figurer; det finns tillhörande kort också som man spelar med på något, för mig, obegripligt sätt...

Sonen är väldigt mycket Bakuganfan just nu och the issue hela veckan har varit att för en del av det egna sparkapitalet inhandla just en sådan uppsättning nya kulor. Detta skulle helst ske innan leksaksdagen på skolan, vilken infaller idag, fredag.

Glada i hågen promenerade far, son och dotter på onsdagseftermiddagen iväg till en av de större leksaksaffärerna för att lägga beslag på ett sixpack (eller hur många de nu är).

Njet, inga Bakugans där, eller i några andra av kedjans stockholmsbaserade affärer, sonen såg till att det ringdes runt...

Jag som mamma kan inte heller bara gå och köpa en näve Bakugans, om jag skulle råka trilla över några; näe, det är mycket viktigt att det blir exakt RÄTT paket med exakt RÄTT kulor...

Som barn av sin tid har sonen även undersökt möjligheten till nätbeställning. Men det tar lite tid och det är en del "vill -gärna- ha- nu-helst-igår" attityd över det hela...

Ryktet på skolan gick igår, en konkurrent till den stora leksaksaffären har Bakugans! Yes!; jag och sonen planerade hur vi idag skulle ta oss till konkurrenten, vilken ligger utanför stan. Ta T-banan till Skärholmen och sen buss...

Började nästan se fram emot vår lilla fredagsutflykt och kanske kan man också hinna smita in på det närliggande stora möbelvaruhuset. Härliga bilder av nyinköp började ta form...

Men, "Bakugans kommer in om tre veckor"-repliken dödade den tillfälliga ivern (ja, jag var så förutseende att jag under lunchrasten faktiskt ringde affären, så man inte åkte dit i ogjort ärende).

Nu får man möta sonens besvikelse vid hämtning och kanske lite smidigt erbjuda någon substitute.Fika på mysigt café ? Eller Let´s Dance med chips ?!?

Ha en lovely fredag allihopa och kramar i mängder!

Vår va? Pyttsan heller!





Idag är det SNÖ i Stockholm. Jullikt dinglar flinga efter flinga ner från en massiv, vit himmel och ett rejält täcke har redan ockuperat marken.

Men jag VILL INTE SNÖ mer, vill VÅR! Kunna njuta första latten ute i solen, på något café med bord i lä; plocka små ulliga, ystra tussilagon; spana grodyngel...

Inte blir det någon stjärtlappsåkning/snowracande idag heller; dotterns dans på Danscompagniet tar upp det mesta av eftermiddagen. På sista tiden har vi fått eminent sällskap av sonen, som tydligen väljer denna aktivitet före fritids (!).

Medan vi väntar på att syrran med kompis stuffat klart, ägnar vi oss åt diverse sysselsättningar: Moi njutandes av en av Kungsholmens i särklass största, godaste men tyvärr även dyraste latte; the son görandes läxor.

Så för min del är alltså denna snö helt i onödan, totally! Maken får dock något lyriskt i blicken och talar i termer av att ta ner längdskidorna. Vi som precis kånkade upp dem på vinden och lyckades med konststycket att faktiskt få in dem i det något proppfulla förrådet.

(De lades på några bjälkar i taket...).


Tisdagskramar till alla er out there!


Denna energikick behöver jag idag, LOVE YOU Carola!
http://www.youtube.com/watch?v=puN-GWiirFA

Spring is in the air

YIHAAA!!!!

Hörde ni mitt vårskrik?

Det är ingen tvekan nu, våren är på g. I två dagar har jag letat vårtecken då jag tagit mig fram via apostlahästarna.

Idag med hjälp av min underbart ivriga dotter, då vi besökte en närliggande 4H-gård och morsade på Nicke, Fanny och alla de andra shetlandsponnyerna samt även på ett antal dvärgvädurar, jämtlandsgetter, får och höns.

Våra vårbevis:

1, Knoppar på flera trädgrenar

2, Inget halkande och slirande på isig mark. Vi kan nu helt hänge oss åt diverse dansnummer, hopp och stoj på barmarken.

3, En massa äckligt skräp har lyfts upp till ytan efter att ha legat gömda i snön. Usch!

4, Vårfåglarna ackompanjerar oss all time long.

Kanske är melodifestivalfinalen på lördag också ett litet vårtecken?! Hur som så är det ett härligt utgångsläge i år. Jag gillar faktiskt de flesta låtarna i finalen men hjärtat klappar extra för Ugglas, Sarah, EMD och Måns.

Min mesta favvis är nog Ugglas låt, den är så underbart naken, utlämnande och...äkta. Men tvivlande tankar om dess internationella chans får mig att fililura ...Dock verkar det inte spela så stor roll, man kan ej vara säker på något numera. Många med mig trodde väl att Hero hade en rimlig chans förra året...Listen to your heart med andra ord!

Ha nu en härlig fortsättning på söndagen och hugs to you all!

Big bang och bad guys

"Mamma, hur skapades vi, alla människor och jorden?"

Stora frågor avhandlas ibland vid frukostbordet. Och dottern ville verkligen ha svar!

"Ja, en del tror att Gud skapade allt, Adam och Eva och jorden.."

"Men mamma, det där med Big Bang då?"

Storebror kom där in i diskussionen och berättade om vad han lärt sig om den stora explosionen. Sedan hanns det inte med så mycket mer, morgonbestyren tog över...det var simskola, fotboll.

Då och då kommer en slags känsla av otillräcklighet över mig, ja, kanske rentav okunskap. Vad i sjutton svarar man barnen på frågor liknande denna? När jag var barn har jag för mig att svaret rätt och slätt var att Gud var den som skapat människor och jord. Big Bang kom möjligen in i mitt liv under högstadieåren...men kanske spelar minnet mig ett spratt.

Det känns ibland som om allting blivit mer mångfacetterat idag, det finns på något sätt fler möjliga svar på samma fråga. På gott och på ont..

En liknande känsla, men mer av oro, drabbar mig ofta då negativa nyheter och ruskiga rubriker ständigt slängs i ansiktet på oss, vuxna som barn.

Man skulle vilja skydda sina små mot alla faror och hemskheter som lurar därute. Kanske bygga någon slags bubbla med inbyggt filter som tog bort allt det svarta, som bara släppte in det ljusa, fina och goda.

Dock säger förnuftet att man inte kan skydda dem mot det som kallas livet. Det gäller att istället hela tiden söka göra sitt bästa för att möta deras undringar och funderingar. Att göra allt som står i ens makt för att göra dem till schyssta, empatiska medborgare som kan skilja på rätt och fel.

För att världen består av såväl bad guys som good guys, DET har de förstått för länge sedan.

Kramar till alla er out there och ha nu en riktigt bra lördag, whatever you do!

I gamla hjulspår

Så är vardagen här!

Efter ett fantastiskt lyckat sportlov har man tvingats in i alla gamla rutiner; skola, dagis, jobb samt aktiviteter rullar på som vanligt igen. Från att ha varit inkapslad i fjällvärldens friska luft nästintill 24/7 är man nu hänvisad till en något mer instängd miljö...

Jag måste nog erkänna att lite småstressad över att man inte HANN något hemma under sportlovet känner jag mig allt.

Det vi förlorade i hemmafix vann vi ändå tusenfalt tillbaka fysiskt och inte minst socialt; att få umgås en hel vecka med varandra och med vänner är otroligt värdefullt, mysigt, lärorikt och nyttigt!

Men för att bromsa en eventuell panik gäller det ändå att sålla i alla göranden, att välja ut det som är allra mest nödvändigt. Lite mat på bordet känns väl som ganska högprioriterat, liksom att alla familjemedlemmar har några rena klädtrasor att sätta på sig. Stortvätten och storstädningen däremot får snällt vänta tills andan faller på lite mer, d v s tills man ej längre står ut med de jättelika damm-och smutstvätthögarna...

Jag tackar en högre makt nästan dagligen för att det varken finns dammallergiker eller extrema pedanter i min familj!

Onsdagskramar till er alla out there och glöm inte att fånga dagen!