Rapport från balansplattan...
Måste få fason på min vrist så jag har grävt fram denna fantastiska uppfinning from nowhere. Nåväl, jag lånade den från min svåger för sådär en 20 år sedan och var nästan omedveten om dess existens...
Tills sonen, på barns ibland så självklart, förnumstiga sätt, undrade varför jag inte använde den istället för att bara stå på ett ben rätt upp och ner och balansera... Givetvis kunde han plocka fram den från sitt gömställe också.
Även om det inte direkt är något maratonlopp jag skall delta i så vill jag ju kunna fundera någorlunda smidigt i vardagen.
Och, förutom ruljansen av alla vanliga veckatliga aktiviteter, så är kanske besök av svärmor och svärfar, en basketturnering samt roddande av sonens kalas, skäl nog?!
Men, men, vristen mår i alla fall bättre idag och en avgjutning inför sportsuletillverkningen är bokad.
Vilket oerhört spännande liv hon måste leva, tänker väl ni... som kan ägna två blogginlägg åt en VRIST.
Hasta manana, companeros y companeras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar