"Ja, just det, det var ju den dagen när..."
Vissa dagar blir sådana där milstolpar, för alltid ihågkomna på grund av sitt på något sätt betydelsefulla och avgörande innehåll.
Idag är en sådan dag; och då inte direkt för att jag vab:ar med sonen.
Först och främst har en av de mest jobbiga förändringar i en del kvinnors liv, ytligt sett, inträffat. Under ett telefonsamtal uppdagades nämligen att min frisör HAR TAGIT TJÄNSTLEDIGT! Va?!?
Nu har jag har ett helt annat, mer personligt, förhållande till min frisör än vad exempelvis min käre make har. Medan han går till "vem som helst"/den som erbjuder det lägsta priset at the moment, så går jag ENBART tll min ex-frisör, snyft. Hon vet precis vad jag vill ha, hur benan ska dras, vilken färg som är den rätta, hur jag vill ha mitt kaffe...
Vad göra nu då? Jo, jag har helt simpelt bokat upp mig hos en annan av frisörskorna på samma salong; en som kan kika i min journal så att jag får rätt nyans i håret och som kan ebjuda samma magiskt goda latte...
Secondly har jag tvingats ta tag i min akilleshäl i livet (en av dem): min sneda gång. Ja, jag trampar ruskigt mycket inåt med fötterna och förstör i stort sett varenda skodon. Jag minns hur jag, redan på BVC, försökte lära mig att gå "rätt" på någon slags gålinje. Dock utan någon större framgång...
Detta snedtrampande är direkt en av orsakerna till mina ur-led-gående-knän, det blir liksom en instabilitet i hela benen, ja i hela mig egentligen.
Men eftersom detta faktum tillhör en av de mer tråkiga bitarna i livet har jag förträngt och skuffat undan, tills nu... Sedan igår har jag namely oerhört ont i ena vristen, den har svullnat upp o jag linkar mig fram. Ni läser just nu bloggen skriven av en powerwalkfantast så detta är asjobbigt för mig.
Lite dumt råkade jag gå just en sådan walk i ett par mindre lämpliga stövlar häromdagen... Googlar man på nätet kan min diagnos handla om alltifrån benhinneinflammation till stukning.
Rent instinktivt besökte jag nyss en skoaffär nearby. Där träffade jag en expedit som råkade vara utbildad ortoped och fotterapeut. Efter en sekund ställde hon diagnosen trolig stukning samt konstaterade att jag trampar MYCKET snett, behöver hålfotsinlägg (ja, jag har tre par sådana hemma som jag duktigt använt några månader efter mina knäskador) samt också bör göra en avgjutning av fötterna på en sån där sportklinik, så att jag kan ha specialsulor i mina powerwalkskor.
Dessutom var hon, hör och häpna, en fd granne till oss, på vår förra adress. Hon hade tydligen även lagt märke till mig flera gånger, då jag stressat till dagis för hämtning. Varför? Jo, för att hon nästan aldrig sett någon trampa så snett/inåt med fötterna...
Ja, ja, nu trampar jag i alla fall omkring i ett par nya, sköna, mer avancerade hålfotsinlägg och har visitkortet till den rekommenderade sportkliniken i högsta hugg. Powerwalkandet får vänta ett tag men jag kan lugnt trampa vidare på motionscykeln, tack och lov!
Mycket händer ibland...
Måndagskramar från halta Lotta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar