För några veckor sedan busade jag till det rejält: Jag köpte, utan lov, en liten kattunge.
På eniro.se
Molly hämtades, via tåg och buss, i Uppsala en måndagskväll. Jodå, jag hade kontinuerlig smskontakt med syrran, som var invaggad i det hela och en smula orolig. Jag menar, jag åkte iväg ensam till helt främmande människor...
Jag hade förberett mitt försvarstal väl och det bästa argumentet hade maken själv serverat under middagen kvällen innan. Då diskuterade vi just ämnet husdjur och han menade att "barnen får ha vilka djur de vill bara de tar hand om dem själva". Jodå, detta måste väl även gälla fruar, tänkte jag.
Så när jag dängde ner den nyinköpta transportburen på hallgolvet och upprepade makens argument fanns det liksom inget mer att säga.
Och vem låg och sov med Molly på magen dagen efter om inte...maken. Gulligt nog hade han lyft upp henne själv.
Molly har snabbt blivit den självklara medelpunkten i vår familj och en mycket kelen sådan också. Detta är inte så konstigt då barnen ägnar henne 200 % uppmärksamhet.
Hon har lindat de mest kattfientliga människorna kring sina tassar, ja, t o m svärmor, kattdödaren. Faktiskt så orsakade hon indirekt katten Grålles död för många herrans år sedan, men det är en annan story.
Den enda som inte riktigt fallit för Mollys charm är kattsyrran Maja, 12 år. Hon morrar dock inte längre hela tiden åt den lilla nykomlingen utan kan faktiskt sträcka sig till att tvätta henne lite då och då.
Om min man någon gång skulle få för sig att knorra över hur bökigt det är med två katter är det bara att slänga fram senaste numret av IKEA Family Live: Under temat "Här är min familj", står att läsa om en kvinna som bor med sina 18 marsvin OCH pojkvän i en lägenhet utanför Amsterdam. Marsvinen huserar i en ANEBODA garderob.
Good night Sweden wherever you are....
På eniro.se
Molly hämtades, via tåg och buss, i Uppsala en måndagskväll. Jodå, jag hade kontinuerlig smskontakt med syrran, som var invaggad i det hela och en smula orolig. Jag menar, jag åkte iväg ensam till helt främmande människor...
Jag hade förberett mitt försvarstal väl och det bästa argumentet hade maken själv serverat under middagen kvällen innan. Då diskuterade vi just ämnet husdjur och han menade att "barnen får ha vilka djur de vill bara de tar hand om dem själva". Jodå, detta måste väl även gälla fruar, tänkte jag.
Så när jag dängde ner den nyinköpta transportburen på hallgolvet och upprepade makens argument fanns det liksom inget mer att säga.
Och vem låg och sov med Molly på magen dagen efter om inte...maken. Gulligt nog hade han lyft upp henne själv.
Molly har snabbt blivit den självklara medelpunkten i vår familj och en mycket kelen sådan också. Detta är inte så konstigt då barnen ägnar henne 200 % uppmärksamhet.
Hon har lindat de mest kattfientliga människorna kring sina tassar, ja, t o m svärmor, kattdödaren. Faktiskt så orsakade hon indirekt katten Grålles död för många herrans år sedan, men det är en annan story.
Den enda som inte riktigt fallit för Mollys charm är kattsyrran Maja, 12 år. Hon morrar dock inte längre hela tiden åt den lilla nykomlingen utan kan faktiskt sträcka sig till att tvätta henne lite då och då.
Om min man någon gång skulle få för sig att knorra över hur bökigt det är med två katter är det bara att slänga fram senaste numret av IKEA Family Live: Under temat "Här är min familj", står att läsa om en kvinna som bor med sina 18 marsvin OCH pojkvän i en lägenhet utanför Amsterdam. Marsvinen huserar i en ANEBODA garderob.
Good night Sweden wherever you are....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar