Jag har gort en resa i tiden.
Via expressbussen tog jag mig tillbaka till ungdomens boning;vuxelnmanteln lämnades hemma och jag blev åter 20 år, wild n´crazy...i några timmar.
Under knappt ett dygn har jag umgåtts med en av mina absolut bästa vänner här i livet.
Vi fann varandra under studietiden och har fortsatt att träffas sedan dess. Det spelar ingen som helst roll att vi inte bor nästgårds,ty vi finns, via den moderna tekniken, hos varandra så gott som dagligen.
Min vän är som ett kinderägg, man får liksom allt i ett. Vi "hittar" varandra oavsett om vi befinner oss på dansgolvet, umgås med våra barn eller har djupa samtal om livet.
Givetvis har samtalsämnena skiftat genom åren, nu är ungdomstugget utbytt mot tips om effektiva rynkkrämer, yrkesrelaterade spörsmål, relationsfrågor samt familjesnack i största allmänhet.
Sanna vänner har man kvar när de andra har gått...
Och sanna vänner har också en förmåga att utvecklas med en under livets resa. Man stannar inte där och då , i historisk tid, utan man drar vidare, tillsammans, in i framtiden...
Dock tog åldern ut sin rätt, där i fredags kväll. Upplagda för en riktig HELKVÄLL, var väl ett halvår sen sist, valde vi till slut det gottaste gotta; vi sjöng karaoke för fulla muggar på förfesten men skippade den efterföljande utgången. I värsta askungestil tog vi, likt ett litet förnuftigt gammalt par, taxin hem runt tolvsnåret. Ger inte det tusen vuxenpoäng, så säg?!
Kramar till alla sanna vänner där ute!
Don`t you ever forget the knoll-and-tott syndrome...
En favoritlåt...
http://www.youtube.com/watch?v=2x6ggXk3EuA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar