Det skulle bli en sån där härlig lördagsmorgon, en sån när man ligger och drar sig medan barnen roar sig själva någonstans i lägenheten. Upp tar man sig endast för att hinna hjälpa sonen med förberedelserna inför fotbollsträningen som börjar kl 10..
CRASH! (Ljud av glassplitter regnandes ner...) Vad i...?! Lokaliserade oljudet till barnrummet och flög likt en speedad raket åt det hållet.
Det visade sig att barnen hade roat sig lite väl mycket på egen hand...En tennisboll hade märkligt nog tagit sig ända upp till taket, tre meter upp, och förvandlat den f d taklampan till glassplitter, utstrött och utspritt över hela golvet, i alla små hörn och vrår.
Ord en mamma inte bör säga pepprades ut över den lilla barnaskaran.
Nu behövdes en hel balja latte för att lugna nerverna, vaknat till ordentligt hade jag ju liksom gjort redan.
Oj, då. Det fanns visst bara en halv deciliter mjölk kvar, så synd att det inträffade just den här morgonen då vi hade övernattningsgäster, lika lattesugna som vi.
Jag hade nog reagerat helt annorlunda om det bara varit en annan dag, en dag utan bihåleinflammation och då tröttheten efter en stressig arbetsvecka fortfarande gjorde sig påmind. Då hade jag kanske tagit det hela med en klackspark : Tja, kanske var det ändå dags att skaffa en ny taklampa, vi hade ju haft den i nästan tio år. Är mjölken slut? Jamen då beger jag mig till närmsta affär och fixar en liter, jag hade ändå tänkt ta en liten morgonpromenad.
Ibland måste jag faktiskt säga till mig själv att "vakna Lotta" ; försök sålla det lilla från det stora, förstora inte upp egentliga petitesser till världsproblem.
Och jag har redan spottat in en ny, fin taklampa...
So long!
CRASH! (Ljud av glassplitter regnandes ner...) Vad i...?! Lokaliserade oljudet till barnrummet och flög likt en speedad raket åt det hållet.
Det visade sig att barnen hade roat sig lite väl mycket på egen hand...En tennisboll hade märkligt nog tagit sig ända upp till taket, tre meter upp, och förvandlat den f d taklampan till glassplitter, utstrött och utspritt över hela golvet, i alla små hörn och vrår.
Ord en mamma inte bör säga pepprades ut över den lilla barnaskaran.
Nu behövdes en hel balja latte för att lugna nerverna, vaknat till ordentligt hade jag ju liksom gjort redan.
Oj, då. Det fanns visst bara en halv deciliter mjölk kvar, så synd att det inträffade just den här morgonen då vi hade övernattningsgäster, lika lattesugna som vi.
Jag hade nog reagerat helt annorlunda om det bara varit en annan dag, en dag utan bihåleinflammation och då tröttheten efter en stressig arbetsvecka fortfarande gjorde sig påmind. Då hade jag kanske tagit det hela med en klackspark : Tja, kanske var det ändå dags att skaffa en ny taklampa, vi hade ju haft den i nästan tio år. Är mjölken slut? Jamen då beger jag mig till närmsta affär och fixar en liter, jag hade ändå tänkt ta en liten morgonpromenad.
Ibland måste jag faktiskt säga till mig själv att "vakna Lotta" ; försök sålla det lilla från det stora, förstora inte upp egentliga petitesser till världsproblem.
Och jag har redan spottat in en ny, fin taklampa...
So long!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar