En morgon nyligen hade barnen och jag en sådan där mysstund som är ganska sällan förekommande rushiga vardagar. Men i alla fall, de kröp upp till mig i sängen och ville diskutera ditten o datten.
Dottern fingrade lite på mina ringar och undrade vad det var för ringar och när , och av vem, jag hade fått dem. Jag förklarade att den ena är förlovningsringen som jag fick av pappa då vi förlovade oss och den andra är vigselringen, som jag fick av pappa på bröllopet.
Just det, sa sonen, det var då jag fick den där tablettasken av farmor, när jag satt i hennes knä i kyrkan. Tydligen det mest bestående minne av vårt bröllop, men han var faktiskt bara 1 år och 4 månader då det begav sig så don´t blame him.
"Förlora mig" vill jag nog göra men man måste väl inte gifta sig sen, undrade dottern en aning oroligt. Nej då, sade jag , absolut inte. Bra, menade hon då, för det ville hon då rakt inte. Barn ville hon tydligen inte heller ha, bara hundar och katter. Hon skulle visst bo på Vildmarkshotellet också. När sonen kom med en del praktiska frågor kring det här med att bo på hotell för jämnan hade hon dock en del annat att stå i.
Sonen visste inte riktigt hur han skulle göra med giftermål och barn men han hade bestämt sig angående djuren och boendet. Jodå, han tänkte ha både hundar och katter samt ta över vår lägenhet.
Tur att det dröjer ett tag innan vi måste bege oss ut på den mörka bostadsmarknaden, som förhoppningsvis är ljusare den aktuella dagen.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar