Charlies blogg: Habits

"Vi har väl mysfredag imorgon, som vi brukar?"

Människan är ett vanedjur, har jag läst någonstans. Vi känner oss trygga då vår tillvaro är fylld av rutiner och välbekanta saker vi "sedan gammalt" sysslar med

Vanor kan ju nu röra sig om allt ifrån hur man firar jul till hur man vill ha sina frukostägg. Vissa människor är också mer utpräglade vanedjur än andra och trivs bäst då allt fungerar enligt ett visst, invant mönster. Andra finner detta levnadssätt lite för slentrianmässigt och kör mer efter "he who lives will see".

De förstnämnda kan ha svårt att acceptera förändringar, men självklart måste man lära sig att leva med dessa. Relativt små avvikelser kanske inte heller innebär något världsomstörtande: "Oj då, duschade jag INNAN jag satte på kaffebryggaren imorse, det brukar jag ju inte". "Vem har ställt kaffekopparna på fel plats i skåpet?" Stora förändringar, som till exempel förlust av ens jobb får givetvis mer långtgående konsekvenser.

Kanske man ibland måste chocka sig själv och busa till det lite med sina vanor: Varför inte ta på ketchupen först och senapen sist på korven? Kamma håret åt "fel" håll? Springa joggingrundan från mål till start?

Barn är, i mina ögon, stora konsumenter av vanor. Skall då, mot förmodan, sådana ändras på, måste detta föregås av enorma pedagogiska insatser i förebyggande syfte.

Då jag, tyvärr utan någon känslomässig förberedelse hos barnen, släppte bomben att på grund av en resa till sydligare nejder, kommer lilla mamma inte att närvara vid den traditionella mysfredagen; då brast det för dottern. Storgråtandes påminde hon mig om och om igen om mitt svek, medan jag svamlade något om pappa och choklad...

Ja, det var kanske dags med en liten vanechock där...

Take care!