Man får alltid lite av en chock.
När den första riktiga kylan och snön kommer.
Som vanligt är man nästan helt oförberedd, rusar upp på vinden och krafsar fram hela vinterarsenalen. "Titta där, där har vi ju några av sonens avlagda, fina-märket vinterskor, så synd att jag glömde dem förra vintern, nu är de definitivt för små för dottern"
Jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till snön och kylan. Egentligen är jag ingen vintermänniska, nej jag är en sådan där mystisk varelse som faktiskt INTE åker slalom (således utan varken körkort eller slalom, kan man existera då..?). Men jodå, min familj är som alla andra, vi åker till fjällen varje år eftersom övriga delar av min familj älskar att åka utför.
Dock måste jag erkänna att så fort det vita täcket lagt sig någorlunda därute, då rycker det liksom till i glöggtarmen. Kanske är det något av en slags julkänsla ändå, inte det att jag längtar efter tomten och allt det där men some peace and quiet med lite glögg, glöggkänsla rätt och slätt.
För barnens skull får man ju bara lov att älska snön och kylan. Deras tindrande ögon har för länge sedan spanat in blivande julklappar, för de förknippar i alla fall snön med tomten och klapparna (jag skall ej berätta att det faktiskt snöade i juli förra året, någonstans i Sverige).
Man får inte heller ta ifrån dem den totala glädjen i att susande ta sig nerför backen i racer eller på stjärtlapp, DET gör faktiskt jag med, jag är en stjärtlappsåkande mamma, i alla fall.
Under frukosten imorse var temat pepparkakshus vi minns. Det tydligaste minnet, alla kategorier, var förrförra årets pepparkakshus, vilket jag gjorde helt oätligt. I ren och skär vinteriver sprayade jag snöspray på det, "farligt att förtära"..
ETT aber finns det i alla fall med kylan. Det blir så KALLT hemma hos oss. Vi bor i en gammaldags lägenhet med högt i tak samt få men stora rum, där de små elementen är finurligt placerade på samma sida. Frusna gäster tar med fördel med fleece och tofflor. En av våra mest frusna gäster har använt vinterjacka vid köksbordet samt försökt hålla till så mycket som möjligt på badrumsgolvet, där golvvärmen fungerar som den ska.
Efter ett kyligt söndagskvällsäventyr med kidsen ute på landet i snöyran, väntandes på en buss i en halvtimme, var vi gaaanska frusna då vi kom hem. Sonen beklagade sig och undrade varför vi alltid har det så kallt, men vägrade liksom acceptera det. Uppkrupen i en fåtölj med duntäcke samt två lurviga värmekällor upp över öronen somnade han med fötterna på elementet.
Skall vi ta in på badrumsgolvet ikväll?
Läste förresten att det skall bli tio plus i veckan, mysblask...
Kvällskramar från mig
Kvällsmusik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar