No, no, no...

Jag söker och jag finner...INTE.




Näe, julstämningen infaller sig inte i år heller. En smula skamsen tvingas jag konstatera detta trista faktum.

Det spelar ingen roll att ljusstakarna, hyacinterna, ja, till och med en liten tidig julgran i kidsens rum, är på plats, feelingen finns inte där. Inte ens scouternas luciatåg i söndags manade fram den rätta känslan.

Som en sann stockholmare kikade jag även på NK:s julskyltning härom dagen. Tyvärr var den, i mitt tycke, totalt anskrämlig, konstig och fånig. Inte spädde den på en redan obefintlig julstämning inte.

Men varför känner jag då så här, beror allt på att man blivit gammal och tråkig, att man genomskådat julen? Att man helt enkelt är för vuxen för jul; kan man bli det? Man skall väl alltid ha en glittrigt varm, förväntansfull inställning till julen?

Beror det kanske på snöns envisa bortavaro; skulle allt vara annorlunda om det låg ett decimetertjockt täcke på marken och man hade klippkort i pulkabacken?

Eller beror det på sonens tvivlande på tomtens existens, envist hävdar han att det var morfar förra julen...fast dottern tror ju fortfarande, jojomensan.

Eller kanske ligger svaret i att man inte bakat stora julbaket än, med dofterna kanske stämningen liksom kommer på köpet?

Men jag vill ha julfeeling nu, vill inte vänta; vill med entusiasm stämma in i julälskarnas kör...

Jag inser stilla att det enda som nog skulle kunna väcka min slumrande julstämning är att ta hit the Queen of Christmas: Carola. Låtom oss stämma upp i några sköna Christmas songs i vardagsrummet.




Auditiv julstämning...ändå
http://www.youtube.com/watch?v=AZESd8bkvuQ