Rubbery

Nu är dottern ännu en tand fattigare...




I ett litet tandrör forslades den lilla vita under högtidlig ceremoni hem från dagis.

Och som om någon slags tandförbannelse vilar över vår släkt, höll även denna tand på att gå om intet i avloppet, via diskvattnet och maken. Men i sista stund räddades den alltså och ligger nu i tryggt förvar i ett glas vatten precis intill dotterns huvudkudde, väntandes på tandfén... Världens sötaste lucia kommer vara lite halvt tandlös imorgon.

Inte lite stolt avslöjade hon häromdagen att hon skall läsa vers, men vilken det blir är en väl bevarad hemlighet. Även repertoaren är lite hemlig, men jag vet att de tränat på en uppsjö av sånger. Hemma har "Tänd ett ljus" med tillhörande rörelser och danssteg gått varm.

Annars är jag mest ganska glad över att det snart är helg. Dessa transportveckor innan jul känns överhuvudtaget lite som hubba bubba, såå segt, såå tröttsamt och man kommer liksom aldrig fram till det där efterlängtade lovet...

Då jag är trött blir jag smågnällig. Därför vill jag finally passa på att tacka alla er som lyssnar och tar del av mina trötta och aningen pessimistiska tankar och funderingar.

Kramar till alla levande klagomurar out there!



En favorit i ny tappning...
http://www.youtube.com/watch?v=z_ZKR0tWYIY