Åh Kevin, åh Kevin...
Trots att jag faktiskt tyckte Alice rent låt-och röstmässigt ägde ikväll var Kevin den "värdigaste" vinnaren of them all. Känner något närmast religiöst och euforiskt då han uppenbarar sig på scen. Faktiskt samma känsla som jag hade 1983 då Carola sjöng sig in i våra svenska hjärtan i Melodifestivalen.
Det hela handlar om äkthet. Kevin är, förutom begåvad med en enorm talang, totaläkta i det han gör. Han är sig själv rakt igenom samt visar en glädje och utstrålning som få. This is me and this is what you get. Lite som en elev under roliga timmen.
Sedan är det ju inte fel med en snyftig pojke-älskar-flicka-lämnar-hemlandet story som inramning. Mumma för medierna...
Jaha, hur skall man få upp pulsen på fredagskvällarna nu då; kanske börja med bingo?
"Idol 2008 slutar nu, men jag börjar..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar