En härlig, varm päls, doftande av Zig Zag, där man kunde borra in huvudet och få kärlek.
Detta var mormor i vintertid. Min älskade, älskade mormor som gick bort för nio år sedan.
Då någon frågar mig vem jag ser upp till allra mest, vem som är min "idol" är det faktiskt inte Carola eller liknande som är svaret, nej, det är mormor.
Hon är min role model without any doubts: Född 1907 tog hon, som en av få kvinnor, körkort så fort hon blev myndig. Hon blev sambo nästan innan termen ens var uppfunnen och från det att hon vid unga år blev änka uppfostrade och försörjde hon på egen hand sin dotter, min mamma.
Det mesta i livet engagerade henne, såväl bakning och föreningar som politik och nöjen. Med oss barnbarn hade hon alltid tid och många var sittningarna vid hennes mysiga köksbord, då vi talade om ALLT.
Än idag får jag mina mormorsstunder, d v s stunder då jag liksom stannar upp i livet och bara minns henne. Minnena kan komma till mig i drömmarna eller i saker jag gör. Som till exempel det stundande pepparkaksbaket inför jul, det hade vi alltid med mormor. Eller juldagslaxen, mormors var absolut bäst och jag kan aldrig få till en lika god själv!
Ibland, om det hänt mig något speciellt, får jag nästan hejda mig från att ta luren och ringa upp henne..."Måste bara berätta det här för mormor"!
Så jag vet precis hur Kevin i "Idol"känner det: I dagens tidningar står det nämligen att läsa om hur han fortfarande ringer sin mamma, sex år efter hennes bortgång.
Heja Kevin, nu får du min röst, min favorit Johan har ju åkt ut...
Kramar till alla saknande människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar