...blev det i alla fall i år med.
Vi myser för fullt här i värsta bullerbyidyllen hos kära syster, det dalade till och med ner några snöflingor då vi gjorde entré.
Fast ändå känns det lite som att det inte riktigt är mitt julår i år/eller började jag för sent med allt?
Varför lade jag annars sista handen vid Jansson klockan två inatt? Varför började jag med klappinslagningen kl halv elva dagen INNAN julafton och varför tog presentsnöret slut efter typ halva paketmängden? Jag är för övrigt en urusel paketinslagare...
Varför upptäckte jag slutligen att äggen var slut då jag skulle tillverka min julspecialitet "Fluff"? Fast jag hade nog inte riktigt mäktat med det ändå för man skall vispa äggvitan i en halvtimme...Gör nog den imorgon istället för en jul utan Fluff är för mig otänkbart!
"Titta mamma, vad fin. Jag valde den själv!". Och visst är den fin, granen som mannen o dottern köpte igår. Faktum är att det är den finaste granen vi någonsin har haft, en KUNGSGRAN. Med barr så lena och mjuka att man nästan kommer på sig själv med att sitta och klappa den. I demokratisk anda fick kidsen pynta den som de ville, och resultatet blev fantastiskt fint! Och när glittret plötsligt tar slut kan man fixa oxh trixa och fiffigt ta av små stumpar här och var, på mindre publika ställen och liksom förlänga det med...
Min vita plastgransdröm då? Nja, den är lite som bortblåst nu då kungen kommit till vår enkla boning. Dock har jag gjort någon slags hemmagjord variant bestående av en stor svart sån där lyskon, beklädd med vitt glitter och silverstjärna.
What about tomtarna? Nej, den försvunna tomtelådan har förblivit just försvunnen (tills vinden röjts, I guess). Resolut stegade dock jag och sonen iväg till Myrorna och inhandlade några småtuffa tomtar i guld, för alltid förknippade med "den tomtelösa julen"; kul att ändå på något sätt ha giltiga skäl för att köpa några nya tomtar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar