Milestones

Det finns milstolpar i livet...




...viktiga händelser, av större eller mindre art som liksom markerar slutet på något och början på något annat.

Jag känner att några sådana är på gång här.

För det första tappade dottern sin allra första tand häromdagen. Tyvärr skedde detta på dagis och tanden försvann också där och då, dock helt odramatiskt.

Med lite snörp åt hjärttrakten till återkallar jag det traumatiska och dramatiska minnet av min systersons första tappade tand; den som råkade åka ner i avloppet i en stuga i Tjeckien. Någon blev hysteriskt ledsen och någon (läs: pappan) letade gaaanska länge bland rören...
Det var den där historien om tandfén som utlöste det hela, tror jag. Dock blev det peng utan tand i alla fall.

Ytterligare en tand hos dottern är förresten nu så där härligt lös och isande vickbar.

För det andra går undoubtedly det allra sista luciatåget på dagis av stapeln denna vecka.
Men vänta nu, det är väl inte våran lilla junior som börjar 6-års i höst??? Men urväxta kläder, för liten madrass och begynnande förpubertalaktigt trots, skvallrar om att så faktiskt är fallet.

Egentligen är det väl inget trauma i sig att kidsen blir äldre, det känns nästan bara kul och berikande; snart har man två powerwalkkompisar här hemma... Nej, det är bara det att man själv liksom inte stannar upp i åldrandet utan ofrånkomligt lägger på sig år efter år.

"Det bästa med att fylla år är att man får tårta och paket. Jag tycker inte att det känns något alls i kroppen när man fyller år", tyckte sonen ikväll med anledning av att pappa passar på att fylla år idag.

"Man börjar skolan snabbt så man lär sig mycket grejer", var dotterns tankar kring att fylla år och bli äldre.

Och jag ber till någon högre makt att hon fortfarande har samma tankar då hon går i årskurs åtta...

Kramar till alla nobla födelsedagsfirare i decembernatten!


En liten kvällsserenad kanske...om att finna sig själv.
http://www.youtube.com/watch?v=M0l-bvkFl5M