...is a joy forever!
Aldrig har promenaderna runt min lilla holme varit så underbart fantastiska och fulla av vackra upplevelser som nu. Det var tillika länge sedan jag ansåg vårt hem som hemtrevligt och mysigt trots vadandet i julkakssmulor, paketsnören, you name it (det är främst de små lurviga som envist drar omkring på dessa, förstås...)
Men så har jag också lov och det i varenda liten fiber av min kropp; jag är TOTALT avstressad, avslappnad, ja, kan hända rentav en smula lat (klockan 10.00 är "det nya 06.30", alltså uppstigningstiden).
Det gäller alltså att vara så pass mentalt och fysiskt relaxad att man liksom SER och uppmärksammar allt det vackra man egentligen har runt omkring sig, dagligen.
Sådana här oförskämt lata lov kan även innebära att nya traditioner och vanor införs. Plötsligt är det ok med nästan allt, till barnens, ofta något förvånade, förtjusning: Mysiga frukostar avnjuts lite här och var, "FÅR vi verkligen äta frukost framför TV:n, idag igen...?" "Julgodis till mellanmål, men mamma det är måndag"? "Vad mysigt med Singstar så här mitt i natten..."?
Men när sonen under dagens biltur långt ute på vischan kom med upplysningen att: "Pappa, mamma, bensinmätaren står på noll, ska vi inte tanka snart?", kände jag att det kanske är dags att vakna till lite.
Imorgon går jag nog upp lite earlier, tror jag....
Hugs n´kisses to all you appreciating people out there!
1 kommentar:
Så skööönt! Lata på, det är så det ska va!
Miss you much
Skicka en kommentar