Gullefjunmakeover och andra stories

YES!

Jag fixade trappan upp till vindsförrådet och med hjälp av dottern, som är hemma och kurerar förkylning idag, kånkade vi ner kassen med påskpynt.

Överlyckliga för vår bedrift satte vi genast igång med pyntandet; fast först fick vi leka doktor och laga trasiga små näbbar, bortfallna ögon och så.

Men en kyckling förblir oseende (se bild); hans/hennes ögon var tokborta. Faktiskt passar den utan och som kompensation fick han en ny näbb som vi tillverkade själva och tejpade fast, det enda klister vi hittade hade nämligen torkat ihop och att laga det hela "sen", efter klister-och ögoninköp, var out of the question.

Paus här: Min make undrar, då jag fotar Gullefjun, om jag verkligen skriver om en pyntkyckling i min blogg. Det finns ju terrordåd att avhandla, typ.

??????????????????????????????????????????????????????????????????????, min uppsyn liknade säkerligen ett barns, ertappad med handen i påskäg...ehum syltburken.

Ok, mitt liv är kanske LITE torftigt just nu...Fast jag menar, om andra kan skriva om diverse ansiktsbehandlingar i sina bloggar, så kan väl jag beskriva lite ihoplappande av gammalt pynt.

Och om man glömt bort innehållsdeklarationen på min blogg så repeterar vi: Jag skriver om livets banaliteter och trivialiteter, INTE världspolitik!

Jag måste avslutningsvis erkänna att JAG LÄNGTAR SÅ TILL LANDET!

Att få insupa doften av nyvaknande växtlighet, att förutom fågelsången nästan höra hur knopparna brister, att få känna det knastrande gruset under fötterna på min enmilarunda...Fast vi väntar ett slag med säsongens första lantbesök, tills jag kan stödja lite på benet.

Tills vidare får jag njuta av växtligheten inomhus, som det just nu inte är så mycket bevänt med. Körsbärsriset, som varit helt gudomligt vackert och liksom skulle vara the ris i påsk, har redan blommat över. Kanske får skicka ut ungarna på ett rissamlaruppdrag; barn älskar ju att få betydelsefulla uppgifter...

Well, well, ha nu den bästaste av onsdagar och jag tänker förresten avsluta min med ett efterlängtat restaurangbesök tillsammans med en kollega.

KRAM