Underliga landet

Konstaterade igår att kvarterskonsum är den enda butik där någon anställd erbjudit en handikappad liten sate som mig hjälp med inköpen...Butiksbiträdet hade antingen för mycket tid eller tyckte kanske till och med lite synd om mig när jag med hjälp av ena kryckan föste den hjulförsedda varukorgen ryckvis framför mig.

Jag som snackat ner affärens jämförelsevis ganska höga priser och därför föredragit andra butiker, får kanske tänka om, i alla fall så länge jag är kryckberoende.

Tyvärr tvingas jag, efter drygt sju veckor på kryckor, inse att folk överlag är ytterst OHJÄLPSAMMA. Någon spontan hjälp, annat än under konsumäventyret, har inte förekommit alls. Nej, jag har fått be om assistens hela tiden och detta tycker jag är så extremt jobbigt- Då är det enklare och mindre förödmjukande att planera in små ärenden då jag har kidsen eller vänner med mig.

Kulmen har ändå varit när jag ett flertal gånger tagit färdtaxin till och från sjukhuset. De jeppar som är chaufförer där verkar inte fått lära sig ett dyft om vad som menas med uttrycket "service minded": De varken öppnar eller stänger ens bildörr, man får stå där och krångla med dörren, kryckorna och ryggsäcken medan de halvsovande pöser i förarsätet, lyssnande på någon urdålig radiokanal. Innan man riktigt hunnit sätta sig börjar de tjata om att man ska dra fram sjukresekortet. URK!

Värst vad gnälligt det här blev då, jag är ju egentligen glad idag: Det är fredagsmys på gång, solen skiner, maken kanske skall bjuda mig på utelunch (för första gången under sjukskrivningen) och jag har ett postpaket att hämta ut...

Det blir även fortsättningsvis en helg i roligheternas tecken: Imorgon musikalbesök för mig och Sara; tillsammans med några kompisar till både henne och mig skall vi äntligen gå och njuta av Alice i Underlandet., med allas vår Amy Diamond in the leading part.

Och på söndag, bowlingkalas för bägge ungarna, efter dotterns övningar i simskolebassängen.

Kramar på er och ha den bästaste fredagen!