Måndagsrapport

Lite frankensteinaktig, som ett litet ihopsatt monster, kände jag mig idag då kirurgen pekade på mina röntgenplåtar:"Här ser du de två stora skruvarna, metallmeden samt metallcylindrarna vi satte in"..Eh, sitter allt det metallskramlet i MITT knä?

Nu kommer jag väl pipa i säkerhetskontrollen också?

Allt såg emellertid bra ut med läkning och rörlighet och nu är det bara fyra veckor kvar av heltidskryckgången och inte-stödja-alls-på-benet perioden. Men kryckorna förblir nog mina följeslagare under en stor del av våren, kanske även in på sommaren, rehab är trots allt ett år eftersom jag bröt det förbenade benet på ett mycket dumt ställe.

Jag skänker en stor tacksamhetens tanke till den sjukvård jag kommit i kontakt med i och med min skada och jag funderar ibland på hur det hade varit om man bott i t exU SA, då hade man väl nästan blivit ruinerad på kuppen...

Det har fungerat så oerhört smidigt med alltifrån frikort, sjukresor, sjukgymnastik samt inte minst de proffsiga personliga kontakterna man haft med läkare och annan berörd personal.

Det är väl egentligen endast Försäkringskassan man får ringa och mana på lite, så att de inte glömmer bort ens sjukskrivning menar jag; det hade nämligen gjorts härom veckan när sjukpenningen skulle betalas ut...

Funderar annars på hur vi skall göra med fönsterputsningen hemmavid, nu ser man knappast ut och vi kan inte längre bara bjuda hem folk när det har blivit mörkt, som vi gjort i ett halvårs tid, det blir så sent då...

Innan påsk, då en härlig skara människor väntas hit, måste detta fixas, kanske tillsammans med en otroligt grundlig megastorstädning, gärna utförd av någon utomstående?

Nu skall jag ta mig en eftermiddagslatte och stirra ut på en sol jag i alla fall anar genom fönsterrutan!

KRAM