On the distance

Min erfarenhet av att handla på postorder/nätet är varken lång eller omfattande, den inskränker sig mestadels till beställning av kontaktlinser (för att det är typ 50 % billigare än hos optikern).

Den situation jag befinner mig i nu inbjuder dock inte till några långa shoppingrundor på stan. Jag blir trött bara efter några meters kryckande och ser ingen tjusning i att i jakten på något litet uppmuntrande trösteplagg, ge mig in i provhytter (ofta utan stolar man kan vila på) för att enbent och svettigt kränga på och av en massa kreationer.

Jag är också hänvisad till assisterande "klädhängare"och är man van att klara allt själv så sitter det långt inne att be om hjälp, det skall gudarna veta.

Man bemöts också med en smula misstro ute i affärerna, då man är ett freak som jag, tro mig. Förra veckan skulle jag exempelvis småhandla några saker i sjukhusapoteket. Jag frågade om det var ok att jag lade varorna i mina jackfickor, då jag ej hade någon bärhjälp.

Men se, nej, det gick inte. Istället ställde de fram en kundkorg, till vilken jag, likt en liten hund, fick hoppa fram och dimpa ner mina inköp, ett efter ett.

Så, eftersom jag känner ett behov av att pigga upp mig själv med lite klädshopping har jag tillfälligt fått överge det här med att känna och klämma på plaggen, jag får lita till tidigare erfarenheter om material, storlekar med mera.

Och efter att ha blivit supernöjd med min sändning från Bubbleroom, där endast ett av fyra plagg inte satt som det skulle, fortsätter jag nu mitt botaniserande i kläddjungeln, jag har ju tiden på min sida och det finns SÅ mycket spännande i cyberspace. Idag skall jag kolla efter vårkläder till barnen, också...

Jag är sannerligen i gott, eller i alla fall i stort, sällskap; läste någonstans att distanshandeln (postorder och e-handel) årligen omsätter en summa av 19 miljarder kronor, hoppla!

I fredagens register står annars sjukgympa, småplockande här hemma samt fredagsmys med tacos, Let´s dance och kompisbesök till kidsen!,

Shoppande KRAM!