Tur att maken gick med på Alice i underlandet istället för mig. Det föll sig nämligen så lyckligt att han blev uppdragen på musikalscenen för att agera krocketpinne. En rejäl fysisk ansträngning var det tydligen att stå helböjd i fem minuter.

Lite snuvade på konfekten tror jag ändå sällskapet kände sig då Amy Diamond, på grund av någon halsåkomma, faktiskt inte sjöng under föreställningen, inte ett endaste litet pip av sin ljuvliga stämma gav hon ifrån sig. Någon stand in hade man inte heller ordnat.

Så nu kan maken lägga försök att få pengarna tillbaka alternativt kompenseras på något annat sätt, till sin what-to-do list.

Jag, som hade mycket ont i armar, handleder och axlar imorse efter lite för mycket kryckande igår, skulle ta det hellugnt hemma. Det började bra med filmmys framför "Dumpa honom" med underbara Jennifer Aniston i en av huvudrollerna.

Men sedan drabbades jag av insikten att här kan man inte sitta och slöa till. Nej, nästan lite skamsen satte jag igång med uppdrag röjning: En ganska så obarmhärtig dumpning av leksaker, möjliggjord tack vare att kidsen ju inte var hemma, samt dammsugning fick mig att känna att jag minsann gjort något värdefullt och "nyttigt" även denna lördag.

Kul sedan när ansträngningen knappast syns..PUST!

Nähä, nu skall jag nog ta ett litet glas välförtjänt vitt vin och skåla för vårt lilla nytillskott i släkten; inatt föddes nämligen en lillkusin. Bråttom hade han också, så bråttom att han såg livets första ljus i en ambulans!

Lördagskram