Rapport från en onsdag

Har du spelat fotboll eller? undrade den hurtige mannen i eftermiddagskön på Daglivs postutlämning och blickade menande ner på min ortos.

Ja, du kanske känner igen mig, har nästan proffskontrakt ju, hade jag velat svara.

Det skulle vara så förträffligt om jag hade gjort något lite mer spännande och våghalsigt då jag ådrog mig benskadan. I Sälen fick jag liknande frågor fast då antog de flesta att jag svischat omkull i något livsfarligt freestylehopp eller gjort en rejäl vurpa i någon svart backe...

Det känns så otroligt klent, astråkigt samt en smula töntigt att behöva meddela att man endast halkat på en isfläck.

Inte en endaste isfläck stötte jag dock på under dagens kryckpass till och från Fridhemsplan. Jag kan fortfarande inte få in hur det kan vara SÅ jobbigt att ta sig fram på det här sättet och hela tiden verkar jag i planeringsstadiet överskatta min förmåga totalt.

Hade tänkt att uträtta ganska många fler ärenden från min långa what-to-do list, inkluderad projekt som legat på is ett tag; exempelvis att köpa ramar till de fina skolkorten från i september.

Men det bidde inget med det och istället skall jag nu ta en rejäl eftermiddagsfika och mumsa i mig gudomligt goda italienska kakor som jag fick av underbara mammalediga kollegan som hälsade på mig idag, med sin lika underbara och charmiga telning (men nej, det blir inga flera knodds här, been there, done that).

Sparar nog förresten en liten tröstesmula till sonen som precis nu ringde och meddelade att ett pingisrack hamnat lite fel och gett honom både bula samt ett rött öga, hua!

Onsdagskramisar till er alla!