Hemmafunderingar

Jaha, var ÄR alla???

Efter en veckas kollektivliv känns det en smula ensamt här hemma i lägenheten; kidsen är på plats i skolbänkarna, maken visserligen hemma just nu men strax på gång ut för jobbmöte. Och kompisfamiljen lever sitt liv några mil härifrån. Tur att vi redan bestämt att vi snart skall ses igen för massa mys och sleepover!!!

Skönt också att jag har katterna ! Kelsjuka är inte riktigt rätta benämningen på deras tillstånd efter en vecka i ensamt majestät (med kattvakt som kom och matade så klart), nej, kelgaaalna passar bättre. Minstingen Molly har de senaste femton timmarna praktiskt taget varit mig hack i häl, konstant, Maja har som alltid en mer reserverad approach men åjo, inatt låg hon minsann vid mina fötter.

Jag blev dock lite besviken när vi kom hem igår, för på något sätt hade jag förväntat mig torr barmark, snödroppar, ja, att VÅREN skulle kommit lite längre i storstan. Men vad fann jag, en livsfarlig ISGATA på vår trottoar, maken fick faktiskt bära in mig i porten. Vem skall man ringa och klaga på???Vet att de röjde is dygnet runt veckan innan vi for. Men isborrmaskinerna, eller vad de nu använder, lyser i alla fall nu med sin frånvaro.

Men,men man skall inte klaga. Idag ägnar jag min tid åt uppackning, så gott jag kan,och sen måste det göras något åt alla dammråttor som dykt upp lite här och var. Maken pratade något om att ge kidsen en liten slant om de åtar sig städuppdraget, hm, vi får väl se om de nappar. Sonen sparar till en Ipod så han borde vara städangelägen...

Ha det bäst!

KRAM