Likt ett barn väntandes på tomten i oktober bockar jag av dagarna fram till dess att jag får röra mig normalt igen.
Myrattackerna kommer, i ärlighetens namn, ganska ofta; jag bara måste upp och krycka alternativt göra mina knäövningar. Att sitta ned en längre stund är för mig ganska omöjligt.
Inte trodde väl jag att undertecknad, vid restaurangbokningen över telefon, skulle behöva meddela att det finns en handikappad, =jag, i sällskapet: "Så bra att du sade det", menade hovmästarinnan, "då sätter vi er på övre plan, då kommer ni in direkt och slipper trapporna".
I den ganska trista situation som jag befinner mig i nu, känns det viktigt att ha något att se fram emot. Därför har maken och jag börjat tala om att göra en weekendresa då, när jag äntligen får stödja lite på onda benet. Resmålet behöver inte alls ligga långt borta, utan en härlig herrgårdshelg någonstans i Svedala duger så bra, så bra.
Lindvallen bjuder, prognosen halvklart till trots, på strålande sol från en nästintill molnfri, klarblå himmel.
Och det är full skidrulle på övriga, så klart!
Själv har jag snart läst ut alla böcker som fanns i mitt minimerade bagage samt även konstaterat att "Hem till gården" verkligen fortfarande körs på TV.
Hasta la vista alla onsdagslirare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar