Gullefjunmakeover och andra stories

YES!

Jag fixade trappan upp till vindsförrådet och med hjälp av dottern, som är hemma och kurerar förkylning idag, kånkade vi ner kassen med påskpynt.

Överlyckliga för vår bedrift satte vi genast igång med pyntandet; fast först fick vi leka doktor och laga trasiga små näbbar, bortfallna ögon och så.

Men en kyckling förblir oseende (se bild); hans/hennes ögon var tokborta. Faktiskt passar den utan och som kompensation fick han en ny näbb som vi tillverkade själva och tejpade fast, det enda klister vi hittade hade nämligen torkat ihop och att laga det hela "sen", efter klister-och ögoninköp, var out of the question.

Paus här: Min make undrar, då jag fotar Gullefjun, om jag verkligen skriver om en pyntkyckling i min blogg. Det finns ju terrordåd att avhandla, typ.

??????????????????????????????????????????????????????????????????????, min uppsyn liknade säkerligen ett barns, ertappad med handen i påskäg...ehum syltburken.

Ok, mitt liv är kanske LITE torftigt just nu...Fast jag menar, om andra kan skriva om diverse ansiktsbehandlingar i sina bloggar, så kan väl jag beskriva lite ihoplappande av gammalt pynt.

Och om man glömt bort innehållsdeklarationen på min blogg så repeterar vi: Jag skriver om livets banaliteter och trivialiteter, INTE världspolitik!

Jag måste avslutningsvis erkänna att JAG LÄNGTAR SÅ TILL LANDET!

Att få insupa doften av nyvaknande växtlighet, att förutom fågelsången nästan höra hur knopparna brister, att få känna det knastrande gruset under fötterna på min enmilarunda...Fast vi väntar ett slag med säsongens första lantbesök, tills jag kan stödja lite på benet.

Tills vidare får jag njuta av växtligheten inomhus, som det just nu inte är så mycket bevänt med. Körsbärsriset, som varit helt gudomligt vackert och liksom skulle vara the ris i påsk, har redan blommat över. Kanske får skicka ut ungarna på ett rissamlaruppdrag; barn älskar ju att få betydelsefulla uppgifter...

Well, well, ha nu den bästaste av onsdagar och jag tänker förresten avsluta min med ett efterlängtat restaurangbesök tillsammans med en kollega.

KRAM

Försoning

Sonen var helt ur spel då han kom hemsläntrande från skolan idag; ALLT var fel, hela världen emot honom och galla spyddes ut likt en vårflod.

Gud vad lika vi är, för en stor anledning till det sura humöret, visade det sig senare, stavas M-A-T. Han hade helt enkelt ätit en på tok för klen lunch samt missat mellanmålet eftersom han gått hem istället.

Några tuggor köttfärssås och en smula betänketid senare överlämnas en liten lapp med följande nedpräntat, helt utan stavfel och med mycket fin handstil (tyvärr gick inte den fotograferade lappen att publicera här, vet ej why):

"Mamma, förlåt om jag var dum mot dig förut."

Det var en glad liten gosse som, efter ett försoningssnack innehållande viktiga upplysningar från mammasidan om rätt och fel, sedan rusade ut till ett kvällspass fotboll med klasskompisar samt en pappa.

Nu är det dags för ett pass sjukgympeövningar, därefter mat, läxläsning med sonen (han har 46 sidor SO-läxa om Sveriges historia tills på onsdag, men han har redan avverkat hälften) och "Arn".

KRAM

Howdy!

"Men inte behöver ni städa bara för vår skull..."

Jag tror inte svärmor riktigt förstår i vilket uselt städskick lägenheten befinner sig. Det handlar liksom inte alls om att få det putsfint och skinande blankt, nej, det handlar dessvärre om att vi inte skall bli sjuka och utveckla dammallergier, att städa av det allra grövsta skitlagret.

Med risk för att bli lite "fyrkantig" har jag gjort upp ett städschema och kanske lägger jag rentav till lite rutor så man kan bocka av? Lite jobbar jag i motvind eftersom maken faktiskt inte SER stöket och dammet; för det är väl därför han nedprioriterar städbiten så katastrofalt?

Hans ansvar blir städ av badrum, matsal, vardagsrum och vårt sovrum, kök, barnrum samt hall blir mitt. Hur han gör rent praktiskt vet jag inte, jag däremot har planerat in i min mobilkalender exakt vad jag skall städa dag för dag.

Vi funkar LITE olika där, mannen och jag, men till hans försvar så gör han ändå alltid det han ska, i slutändan. Tokstäd en timme innan gästerna kommer är ok det också, om man löper liten risk för hjärtinfarkt...

För man kan ju inte låta svärföräldrarna städa...Nej, de skall hjälpa till med födelsedagsbaket samt eliminering av det allmänna varulagret i vårt sovrum. Kanske, kanske kan vi nämligen få tillgång till del i ett föreningsförråd och då jag inte kan bära något alls, eftersom jag faktiskt inte kan gå, så blir det litet helgdagsgöra.

Skönt 1: Att svärföräldrarna mår bra av att hjälpa till, det har de själva sagt

Skönt 2: Påskmaten smakar bättre efter lite fysiskt arbete.

Happy Monday till er alla out there!

Filosofiska rummet

"Mamma, exakt hur många minutrar är snart"? undrade dottern igår då vi talade om att snart skulle vi släcka lamporna och fira Earth Hour.

"Ähum, ja, med snart menar man att något kommer ske om inte så lång tid", menade jag.

Eller så tar vi SAOB:s lilla förklaring:

1) motsv. SNAR, adj. I 1, 2, ss. bestämning till verb betecknande rörelse l. förflyttning, dels med tanke på själva rörelsen osv.: under ut vecklande av snabb(a) l. hastig(a) rörelse(r) l. förflyttning(ar), dels med tidsaspekt: under an vändande av l. på kort tid; äv. allmännare, i förb. med verb av annat slag: på (sätt, särsk. kännetecknat av utveckling av snabb(a) l. has­tig(a) l. brådskande rörelse(r) med l. förflytt ning(ar) av kropp l. kroppsdel(ar) o. d., som kräver) kort tid; snabbt l. hastigt l. kvickt; i allmännare anv. äv. närmande sig l. övergående i bet.: lätt (se LÄTT, adj.² ¹⁰); numera bl. i anv. där ovannämnda allmännare bet. sammanfaller med 2, dels ss. fristående ord i vissa anv. (se under 2), dels ss. förled i ssgr

Eller inte...

"Men, hur många minutrar är lång tid, då"? dottern var tydligen inte riktigt klar med resonemanget.

"Ja, det kan vara lite olika, beroende på..."

"Vad då?"

"Hur man liksom uppfattar saker"...

???

"Ja, du kanske tycker att det är lång tid kvar tills vi firar din födelsedag om en vecka och du nästan spricker av nyfikenhet och det blir jobbigt att vänta; medan jag tycker att det är ganska kort tid kvar, och det är mycket att ordna innan dess.

"Så om man inte har så mycket att ordna så är det längre tid, men man spricker då???"

Där bad jag om att få återkomma i ämnet och det hade visst blivit dags att släcka ner...och eftersom dottern är mörkrädd ville hon somna bums.

Söndagskramar

Tur att maken gick med på Alice i underlandet istället för mig. Det föll sig nämligen så lyckligt att han blev uppdragen på musikalscenen för att agera krocketpinne. En rejäl fysisk ansträngning var det tydligen att stå helböjd i fem minuter.

Lite snuvade på konfekten tror jag ändå sällskapet kände sig då Amy Diamond, på grund av någon halsåkomma, faktiskt inte sjöng under föreställningen, inte ett endaste litet pip av sin ljuvliga stämma gav hon ifrån sig. Någon stand in hade man inte heller ordnat.

Så nu kan maken lägga försök att få pengarna tillbaka alternativt kompenseras på något annat sätt, till sin what-to-do list.

Jag, som hade mycket ont i armar, handleder och axlar imorse efter lite för mycket kryckande igår, skulle ta det hellugnt hemma. Det började bra med filmmys framför "Dumpa honom" med underbara Jennifer Aniston i en av huvudrollerna.

Men sedan drabbades jag av insikten att här kan man inte sitta och slöa till. Nej, nästan lite skamsen satte jag igång med uppdrag röjning: En ganska så obarmhärtig dumpning av leksaker, möjliggjord tack vare att kidsen ju inte var hemma, samt dammsugning fick mig att känna att jag minsann gjort något värdefullt och "nyttigt" även denna lördag.

Kul sedan när ansträngningen knappast syns..PUST!

Nähä, nu skall jag nog ta ett litet glas välförtjänt vitt vin och skåla för vårt lilla nytillskott i släkten; inatt föddes nämligen en lillkusin. Bråttom hade han också, så bråttom att han såg livets första ljus i en ambulans!

Lördagskram

Underliga landet

Konstaterade igår att kvarterskonsum är den enda butik där någon anställd erbjudit en handikappad liten sate som mig hjälp med inköpen...Butiksbiträdet hade antingen för mycket tid eller tyckte kanske till och med lite synd om mig när jag med hjälp av ena kryckan föste den hjulförsedda varukorgen ryckvis framför mig.

Jag som snackat ner affärens jämförelsevis ganska höga priser och därför föredragit andra butiker, får kanske tänka om, i alla fall så länge jag är kryckberoende.

Tyvärr tvingas jag, efter drygt sju veckor på kryckor, inse att folk överlag är ytterst OHJÄLPSAMMA. Någon spontan hjälp, annat än under konsumäventyret, har inte förekommit alls. Nej, jag har fått be om assistens hela tiden och detta tycker jag är så extremt jobbigt- Då är det enklare och mindre förödmjukande att planera in små ärenden då jag har kidsen eller vänner med mig.

Kulmen har ändå varit när jag ett flertal gånger tagit färdtaxin till och från sjukhuset. De jeppar som är chaufförer där verkar inte fått lära sig ett dyft om vad som menas med uttrycket "service minded": De varken öppnar eller stänger ens bildörr, man får stå där och krångla med dörren, kryckorna och ryggsäcken medan de halvsovande pöser i förarsätet, lyssnande på någon urdålig radiokanal. Innan man riktigt hunnit sätta sig börjar de tjata om att man ska dra fram sjukresekortet. URK!

Värst vad gnälligt det här blev då, jag är ju egentligen glad idag: Det är fredagsmys på gång, solen skiner, maken kanske skall bjuda mig på utelunch (för första gången under sjukskrivningen) och jag har ett postpaket att hämta ut...

Det blir även fortsättningsvis en helg i roligheternas tecken: Imorgon musikalbesök för mig och Sara; tillsammans med några kompisar till både henne och mig skall vi äntligen gå och njuta av Alice i Underlandet., med allas vår Amy Diamond in the leading part.

Och på söndag, bowlingkalas för bägge ungarna, efter dotterns övningar i simskolebassängen.

Kramar på er och ha den bästaste fredagen!

Rapport från en onsdag

Har du spelat fotboll eller? undrade den hurtige mannen i eftermiddagskön på Daglivs postutlämning och blickade menande ner på min ortos.

Ja, du kanske känner igen mig, har nästan proffskontrakt ju, hade jag velat svara.

Det skulle vara så förträffligt om jag hade gjort något lite mer spännande och våghalsigt då jag ådrog mig benskadan. I Sälen fick jag liknande frågor fast då antog de flesta att jag svischat omkull i något livsfarligt freestylehopp eller gjort en rejäl vurpa i någon svart backe...

Det känns så otroligt klent, astråkigt samt en smula töntigt att behöva meddela att man endast halkat på en isfläck.

Inte en endaste isfläck stötte jag dock på under dagens kryckpass till och från Fridhemsplan. Jag kan fortfarande inte få in hur det kan vara SÅ jobbigt att ta sig fram på det här sättet och hela tiden verkar jag i planeringsstadiet överskatta min förmåga totalt.

Hade tänkt att uträtta ganska många fler ärenden från min långa what-to-do list, inkluderad projekt som legat på is ett tag; exempelvis att köpa ramar till de fina skolkorten från i september.

Men det bidde inget med det och istället skall jag nu ta en rejäl eftermiddagsfika och mumsa i mig gudomligt goda italienska kakor som jag fick av underbara mammalediga kollegan som hälsade på mig idag, med sin lika underbara och charmiga telning (men nej, det blir inga flera knodds här, been there, done that).

Sparar nog förresten en liten tröstesmula till sonen som precis nu ringde och meddelade att ett pingisrack hamnat lite fel och gett honom både bula samt ett rött öga, hua!

Onsdagskramisar till er alla!

Tio-i-topp, mina humörhöjare just nu:

1, Mina lugna, mysiga antistressmornar då jag in peace and (någorlunda) quiet njuter av frukostsamvaro med familjen samt roddar i diverse bestyr inför dagen. Då alla familjemedlemmar kommit iväg kan jag roa mig med dagstidningen, ifred.

2, Jag får ta av ortosen, benskenan, nattetid. Lite läskigt men härligt att slippa kliandet och skavandet.

3, Trevliga vardagsdater med grannar, vänner samt kollegor, plats anpassad efter min kryckork.

4, Att få bo på Kungsholmen, där det samtidigt är lugnt och stilla men ändå nära till folkliv på gator, i caféer, affärer...

5, Isen är helborta på vår trottoar!

6, De underbara pälsbeklädda familjemedlemmarna, som spinnande/kuttrande ackompanjerar mig through the days! Sallys benläkning går förresten också framåt men vi misstänker dock att hon blivit smått beroende av sin dagliga 0,2 ml dos smärtstillande...

7, Mina underbara kids är bara i sig de bästa av humörhöjare (då de är snälla och lydande).

8, Våra två helfungerande datorer!

9, Lindts choklad "Sea Salt Dark", beroendeframkallande! (Tack Kathrine för att du inledde mig i frestelsen...)

10, Att jag, via nätet, ordnat riktigt bra presenter till Saras stundande födelsedag!

Nu skall jag ta tag i tisdagen och första passet styrkeövningar!

Hasta la vista!

Måndagsrapport

Lite frankensteinaktig, som ett litet ihopsatt monster, kände jag mig idag då kirurgen pekade på mina röntgenplåtar:"Här ser du de två stora skruvarna, metallmeden samt metallcylindrarna vi satte in"..Eh, sitter allt det metallskramlet i MITT knä?

Nu kommer jag väl pipa i säkerhetskontrollen också?

Allt såg emellertid bra ut med läkning och rörlighet och nu är det bara fyra veckor kvar av heltidskryckgången och inte-stödja-alls-på-benet perioden. Men kryckorna förblir nog mina följeslagare under en stor del av våren, kanske även in på sommaren, rehab är trots allt ett år eftersom jag bröt det förbenade benet på ett mycket dumt ställe.

Jag skänker en stor tacksamhetens tanke till den sjukvård jag kommit i kontakt med i och med min skada och jag funderar ibland på hur det hade varit om man bott i t exU SA, då hade man väl nästan blivit ruinerad på kuppen...

Det har fungerat så oerhört smidigt med alltifrån frikort, sjukresor, sjukgymnastik samt inte minst de proffsiga personliga kontakterna man haft med läkare och annan berörd personal.

Det är väl egentligen endast Försäkringskassan man får ringa och mana på lite, så att de inte glömmer bort ens sjukskrivning menar jag; det hade nämligen gjorts härom veckan när sjukpenningen skulle betalas ut...

Funderar annars på hur vi skall göra med fönsterputsningen hemmavid, nu ser man knappast ut och vi kan inte längre bara bjuda hem folk när det har blivit mörkt, som vi gjort i ett halvårs tid, det blir så sent då...

Innan påsk, då en härlig skara människor väntas hit, måste detta fixas, kanske tillsammans med en otroligt grundlig megastorstädning, gärna utförd av någon utomstående?

Nu skall jag ta mig en eftermiddagslatte och stirra ut på en sol jag i alla fall anar genom fönsterrutan!

KRAM

On the distance

Min erfarenhet av att handla på postorder/nätet är varken lång eller omfattande, den inskränker sig mestadels till beställning av kontaktlinser (för att det är typ 50 % billigare än hos optikern).

Den situation jag befinner mig i nu inbjuder dock inte till några långa shoppingrundor på stan. Jag blir trött bara efter några meters kryckande och ser ingen tjusning i att i jakten på något litet uppmuntrande trösteplagg, ge mig in i provhytter (ofta utan stolar man kan vila på) för att enbent och svettigt kränga på och av en massa kreationer.

Jag är också hänvisad till assisterande "klädhängare"och är man van att klara allt själv så sitter det långt inne att be om hjälp, det skall gudarna veta.

Man bemöts också med en smula misstro ute i affärerna, då man är ett freak som jag, tro mig. Förra veckan skulle jag exempelvis småhandla några saker i sjukhusapoteket. Jag frågade om det var ok att jag lade varorna i mina jackfickor, då jag ej hade någon bärhjälp.

Men se, nej, det gick inte. Istället ställde de fram en kundkorg, till vilken jag, likt en liten hund, fick hoppa fram och dimpa ner mina inköp, ett efter ett.

Så, eftersom jag känner ett behov av att pigga upp mig själv med lite klädshopping har jag tillfälligt fått överge det här med att känna och klämma på plaggen, jag får lita till tidigare erfarenheter om material, storlekar med mera.

Och efter att ha blivit supernöjd med min sändning från Bubbleroom, där endast ett av fyra plagg inte satt som det skulle, fortsätter jag nu mitt botaniserande i kläddjungeln, jag har ju tiden på min sida och det finns SÅ mycket spännande i cyberspace. Idag skall jag kolla efter vårkläder till barnen, också...

Jag är sannerligen i gott, eller i alla fall i stort, sällskap; läste någonstans att distanshandeln (postorder och e-handel) årligen omsätter en summa av 19 miljarder kronor, hoppla!

I fredagens register står annars sjukgympa, småplockande här hemma samt fredagsmys med tacos, Let´s dance och kompisbesök till kidsen!,

Shoppande KRAM!

Ipod lovers

PS: Kom på att jag glömt berätta hur det gick med sonens ipodjakt.

Det gick bra. För de pengar han tjänade på spelaffären med tillägg av ett litet räntefritt lån, köpte sig sonen en Ipod på Blocket, med kvitto, garanti samt 19 månaders försäkring.

Nu är undertecknad lite lagom ipodinsatt och konto, där endast jag äger lösenordet, har tecknats i iTunes och App store. Har lite problem med nedladdning av filmer bara.

Dock får sonen inte ha denna godbit för sig själv (något som fått den lille affärsmannen att börja tala om att ta ut hyra, fast bara från pappa, vi andra får utnyttja maskinen for free): Jag lyssnar på 80-talsmusik via en radiokanal jag själv laddat ner till maskinen, dottern tittar på Timoteij och Manboy på Youtube och maken lyssnar på ljudböcker.

Sara är nog egentligen den stora vinnaren, hon fick storebrors Nintendo DS, bara sådär, i ren glädjeyra.

DS.

Ice

"Vaniljglass med virvlar av krämig kolasås, samt ett tjockt lager av guldfärgad, krispig choklad, med en bottenton av medelhavssalt".

Vad är detta? Jo, Magnum Gold,en av säsongens glassnyheter från GB, och den skall tydligen vara guldfärgad?! Undrar hur den smakar med salt och allt...

Sommarsugen som jag är (mycket beroende på att jag lääängtar tills jag kan gå normalt igen och det kan jag väl i sommar) tog jag mig till GB:s hemsida för att kolla runt lite..

För mig kan nämligen inget vara lika mycket sommar som just glassfrossande. Ofta har jag sett mig tvungen att införa glassregeln "en om dan " i familjen, man vill ju inte riskera överkonsumtion.

Nåväl, av de resterande åtta nykomlingarna i GB:s sortiment är jag hemskt nyfiken på Ben & Jerry´s variant Peanut Butter Cookie Dough, med bland annat jordnötssmör och kakdeg;, eller blir det för mycket av det goda?

Kanske man rentav skulle ställa till med glassprovning ? Garanterat uppskattat av kidsen skulle det bli och alla vuxna deltagare kan definitivt köra bil efteråt (om man nu inte smuttar på sötsliskig likör till).

Eller så kör man the real stuff, och faktiskt också den godaste glass jag ätit: Svågerns hemgjorda hallonglass.

Läskande torsdagskramar från mig

Frihet under ansvar, ja...

Sonen, som ofta går själv till och från plugget numera, tar sig ibland lite extra friheter, under något sorts (hälso)ansvar.

Han får inte spatsera iväg med så värst mycket mer pengar än att det räcker till en liten fruktpåse i bästaste fruktaffären på holmen. Dock hittade maken, då han imorse levererade dottern till sexårs, sonen glatt mumsande på jordgubbar...

Visserligen är de ena riktiga c-vitaminbomber och innehåller massa nyttiga antioxidanter, men det är liksom inte riktigt season för de ädla bären. Varför ratas de brunfläckiga bananerna hemma i fruktskålen; de skall ju hänga med i skolryggan för att spela huvudrollen under fruktstunden...

Well, well, man minns hur korvörena brände i fickan då man som nioåring gick hem från skolan. Fast någon frukt köpte jag aldrig, så medveten var jag inte. Det blev plockgodis över disk istället...

Nu har det blivit dags för dagens första sjukgympepass!

Onsdagskramisar till er alla!

Vår

Man kan inte annat än att känna vår en dag som denna, då morgonsolen strålar från en fullkomligt molnfri himmel.

Jag känner sådan glädje över att kunna krycka ut lite, nu då isgatorna åtminstone delvis är borta.

Tankar som att det fortfarande är många veckor kvar innan jag får stödja på benet igen och att jag har en lååång rehab framför mig, förskjuter jag helt; jag gläds över den ökade rörligheten och hur mycket mer jag kan och orkar göra nu.

Mycket kraft och energi fick vi under vår pensionatsliknande staying ute hos syrran i helgen, de tog så väl hand om oss i klanen W.

På vägen hem svängde vi förbi Maxi Lindhagen och jag blev.... genomsvettig. Det brukar jag visserligen bli annars också i storhandlingstider, jag tror det har att göra med att jag har lite svårt för STORA varuhus med tusentals avdelningar, man hittar inte riktigt och belysningen är sådär jobbig och det finns inga fönster.

Förr var spring efter samt koll på kidsen the stressmoment men de klarar sig ju själva numera, hjälper oss och går och kikar lite allmänt.

Igår blev det dock några extra happenings, bland annat fick jag ta vägen genom några olika lager för att kunna låna varuhissen. Det var nämligen lite krångligt annars att komma till kassorna som hisslöst låg en våning ner, hur tänkte de där...?

Men, men, ett underbart reslutat från shoppingstunden är i alla fall buketten med vitrosa vårtecken (tulpaner) som pryder vårt köksbord, lovely!

Ungarna är på plats i skolan, maken på jobbmöte och det är hög tid för mig att ta tag i måndagen!

KRAM

Happy ending

Kanske är det tack vare de lyckoänglar Emil och jag bär runt halsen eller för att han bad till kattängeln Grålle om hjälp under veterinärbesöket; hur eller hur så blir Sally kvar hos oss i jordelivet.

Men ett benbrott har även den lilla marsvinsrackaren, ja, två till och med, på samma ben. Ordination: Vila och smärtstillande. Det förstnämnda uppnås genom avdelning av den gigantiska buren, så hon inte kan röra sig så mycket samt borttagande av lekhuset. Det sistnämnda fixar vi genom att dagligen ge en dos honungssmakande salva i spruta. Emil och jag övade på detta konststycke på mottagningen och det gick galant!

Vi pratar inte så mycket om att för den summa pengar veterinärnotan hamnade på, kan man få sex marsvin...Som sonen sa, "det är ju ett liv det handlar om och DET är viktigare än pengar". Kanske kan man smussla ner sallykvittona bland mina egna vårdkvitton i kuvertet stämplat "AFA Försäkring", de märker nog inget...

(Nu får Sally verkligen lov att bli ett riktigt gammalt guinea pig, så vi får valuta för omkostnaderna...)

Det är alltså upplagt för fredagsmys grande; chipspåsarna köptes redan häromdagen på "rea"!

Innan dess skall jag ta sjukresetaxin både till sjukgymnasten samt till vårdcentralen för stygnborttagning.

Hasta la vista amigos y amigas!

Mys och pys

Ja, sonen får verkligen lära sig att ta HELA ansvaret för lilla Sally. Det vill sig tyvärr inte bättre än att vi nu är två skadade damer i familjen; marsvinet har på något helt oförklarligt sätt skadat ena baktassen inne i buren.

Emil blev mycket nedstämd då vi upptäckte detta nu på eftermiddagen och ville iväg till djurdoktorn med en gång, dock har den som ligger runt hörnet stängt idag så det får bli på morgondagens agenda.

Jag förklarade att veterinärbesök kostar ganska mycket och såg mig även tvungen att nämna att ibland kan man inte göra något heller (hade som barn en kanin som fick avlivas på grund av ett benbrott).

Efter lite funderande över pengafrågan och sin egen ganska skrala kassa beslutade sig sonen för att gå iväg till spelbutiken Game och sälja av en massa spel han inte använder/gillar, så han skulle få loss lite dineros.

Det blev inga reda pengar just idag eftersom målsman måste följa med (maken är på dans med dottern) men sonen fick reda på att jodå, 700 kronor skulle han minsann få.

Jag måste säga att jag uppskattar detta ekonomiska tänk hos min arvinge, han har liksom fattat galoppen, smakar det så kostar det.

En positiv överraskning för honom kommer bli att han inte behöver betala hela kostnaden för Sallys läkarbesök själv, nej, jag kommer endast kräva en liten summa av honom. Resten kan han lägga i lilla "ipodspargrisen".

Förutom denna tragiska avslutning på onsdagen har jag annars myst med underbara, fantastiska Lina som var här med sin lika underbara Molly, 4 månader. Gladare och nöjdare unge har jag sällan skådat! Och hennes mor hade med sig både lunch och hembakta brysselkex, sååå goda!

Har precis blivit klar med röjning i barngarderoben, hittade bland annat några tröjor i storlek 110 i Emils avdelning...

KRAM

Morning!

Vilken underbar morgon!

Dottern, som börjar en timme senare än sonen, och jag hade en sån där mysig, lång frukoststund.

Över hennes filtallrik topppad med Loops och min smarriga äggmacka, pratade vi om allt mellan himmel och jord, ingen stress, inget jäkt, det var bara VI. Ganska mycket handlade konversationen om dotterns stundande 7-årsdag, hur den skall firas och vad hon önskar sig.

Högst upp på listan står ett eget marsvin, Smulan kommer bli hennes namn, det har Sara redan bestämt. Vad hon inte vet är att jag mailat en marsvinsuppfödare , som säljer alldeles bedårande nougatfärgade marsvinsungar födda i januari. Det gäller bara att bli godkänd som köpare...

Solen skiner behagligt därute och innan dotra gick passade hon på att vårstyla Molly (se foto ovan)...Jag hoppas att trottoarisen börjat ge med sig för i eftermiddag skall maken skjutsa ut mig till jobbet. Där skall jag vara med på ett föräldramöte med min underbara klass, som jag saaaknar oändligt!

Passar också på att lämna in läkarintyg och så, sjukskrivningen är förlängd till den 24 mars. Min kirurg vill röntga och undersöka undertecknad ordentligt innan han släpper iväg mig på arbete; och detta återbesök på sjukhuset äger rum 22 mars.

Nu skall jag ta tag i förmiddagen!

KRAM

Hemmafunderingar

Jaha, var ÄR alla???

Efter en veckas kollektivliv känns det en smula ensamt här hemma i lägenheten; kidsen är på plats i skolbänkarna, maken visserligen hemma just nu men strax på gång ut för jobbmöte. Och kompisfamiljen lever sitt liv några mil härifrån. Tur att vi redan bestämt att vi snart skall ses igen för massa mys och sleepover!!!

Skönt också att jag har katterna ! Kelsjuka är inte riktigt rätta benämningen på deras tillstånd efter en vecka i ensamt majestät (med kattvakt som kom och matade så klart), nej, kelgaaalna passar bättre. Minstingen Molly har de senaste femton timmarna praktiskt taget varit mig hack i häl, konstant, Maja har som alltid en mer reserverad approach men åjo, inatt låg hon minsann vid mina fötter.

Jag blev dock lite besviken när vi kom hem igår, för på något sätt hade jag förväntat mig torr barmark, snödroppar, ja, att VÅREN skulle kommit lite längre i storstan. Men vad fann jag, en livsfarlig ISGATA på vår trottoar, maken fick faktiskt bära in mig i porten. Vem skall man ringa och klaga på???Vet att de röjde is dygnet runt veckan innan vi for. Men isborrmaskinerna, eller vad de nu använder, lyser i alla fall nu med sin frånvaro.

Men,men man skall inte klaga. Idag ägnar jag min tid åt uppackning, så gott jag kan,och sen måste det göras något åt alla dammråttor som dykt upp lite här och var. Maken pratade något om att ge kidsen en liten slant om de åtar sig städuppdraget, hm, vi får väl se om de nappar. Sonen sparar till en Ipod så han borde vara städangelägen...

Ha det bäst!

KRAM

Eftertanke

"Idag är det Let´s dance"; kompisfamiljens äldsta dotters uttalande väckte mig ur min vita, gnistrande, lediga sportlovsslummer.

Va, är det redan fredag?!? Det innebär att hemresan närmar sig med stormsteg och med den skola, aktiviteter, tider att passa, stress....

Vi har verkligen haft en underbar vecka här i Lindvallen, Sälen. Det har funkat så bra med familjen Månsson och det har varit sann avlastning för maken med de kollektiva måltiderna.

Tanken att vi började fira sportlov tillsammans då våra äldsta var dryga året (nio år idag) hisnar, nu åker även minsta telningen obehindrat i backarna. Man blir ju liksom inte yngre...

Dock har jag, med anledning av den senaste månadens händelser, lärt mig att leva mycket mer i nuet. Jag njuter av de små ljusglimtar som vardagen erbjuder; de man inte ens har förmåga att upptäcka när ekorrhjulet snurrar för fort. Detta tänk har blivit som en slags nödvändig överlevnadsstrategi för att inte deppa ihop totalt.

Här i Sälen har det blivit många skimrande ljusglimtar, kan man samla dem i en liten ask och ta med dem hem månne? Igår pratade vi om vad som varit bäst med veckan. Kidsen menade att förutom skidåkningen var besöket på badpalatset Experium en riktig höjdare. Dessutom blev detta helt gratis; på grund av ett brandlarm betalades hela entreavgiften, på 400 kronor, tillbaka.

Plötsligt har tystnaden lagt sig helt inne i stugan, det är endast Malous välkända röst från Tv4:s morgonprogram som bryter den. Liksom tidigare dagar badar även denna näst sista skiddag i en oupphörligen, skinande sol, marvellous!

Medan övriga åtta njuter i backarna skall jag köra knäövningar samt sätta tänderna i Läckbergs "Fyrvaktaren".

KRAM

Tips

Shop til you drop...skulle nog bli resultatet om jag kryckade runt i affärerna.

Så grymt bra att den eminenta möjligheten till nätshopping alltid finns, lockande och pockande. Kanske aningens risky, men man kan ju alltid skicka tillbaka, eller hur?

Mitt första fynd idag blev detta vackra armband, bestående av sötvattenpärlor och glitterboll, köpt på http://www.lenak.nu/

Jag började handla av Lena för några år sedan, då jag var på jakt efter prisvärda och fina namnsmycken; tyckte att de flesta nätsäljare satte hutlösa priser på ganska oansenliga smycken, som man nästan kunde tillverka själv.

Dock förenar Lena mycket god smak med mycket goda priser; armbandet ovan kostar exempelvis endast 99 kronor.


Nu tänker jag fortsätta handlandet, lika bra att utnyttja shoppingångan. Skall bara köra lite knäövningar först.


Kramisar till er alla!

Hälsning från mig

Likt ett barn väntandes på tomten i oktober bockar jag av dagarna fram till dess att jag får röra mig normalt igen.

Myrattackerna kommer, i ärlighetens namn, ganska ofta; jag bara måste upp och krycka alternativt göra mina knäövningar. Att sitta ned en längre stund är för mig ganska omöjligt.

Inte trodde väl jag att undertecknad, vid restaurangbokningen över telefon, skulle behöva meddela att det finns en handikappad, =jag, i sällskapet: "Så bra att du sade det", menade hovmästarinnan, "då sätter vi er på övre plan, då kommer ni in direkt och slipper trapporna".

I den ganska trista situation som jag befinner mig i nu, känns det viktigt att ha något att se fram emot. Därför har maken och jag börjat tala om att göra en weekendresa då, när jag äntligen får stödja lite på onda benet. Resmålet behöver inte alls ligga långt borta, utan en härlig herrgårdshelg någonstans i Svedala duger så bra, så bra.

Lindvallen bjuder, prognosen halvklart till trots, på strålande sol från en nästintill molnfri, klarblå himmel.

Och det är full skidrulle på övriga, så klart!

Själv har jag snart läst ut alla böcker som fanns i mitt minimerade bagage samt även konstaterat att "Hem till gården" verkligen fortfarande körs på TV.

Hasta la vista alla onsdagslirare!

Goder morgon!

Ännu en glittrande, vit skiddag har tagit sin början och exakt kl 09.00 vällde alla utom moi ut för diverse äventyr i backarna.

Maken i sprillans nya skidbyxor; en aningens för korta. Det har sin förklaring i att det är jag som kommer använda dem sen, nästa år, då jag återigen äntrar skidspåren. Har i två säsonger lånat ett par gamla, fula av maken men nu är det alltså stopp för det.

Det är märkligt hur jag får dagarna att gå härinne i stugan men time flies, faktiskt. Lite plock med disk, lite övningar med knäet, en stunds bokläsning, facebookande och sen är det lunch, fika, middag, after ski...

Nobbade makens morgonförslag om sitski; jag menar, varför börja krångla i slalombackarna då jag aldrig sätter min fot där annars? Det är ju på längden jag gör mig bäst!

Nähä, skall fortsätta gluttandet på TV4:s morgonprogram, som jag egentligen inte har sett sedan jag var mammaledig!

Kramisar och tisdagshälsningar från Lindvallen!

Stärkande fjäll

Eftersom jag bestämt mig för att totalt bojkotta negiga tankar samt självömkan, gör jag nu ett hejdundrande försök att från nu se tillvaron i ett så positivt ljus som möjligt.

Bara tänka på vad jag KAN göra, istället för vad min, för tillfället, handikappade situation, hindrar mig från att utföra.

Vi kom till stugan vid 18-tiden igår efter en smärtfri och behaglig bilresa. De sammanlagt fem telningarna fann varandra direkt och lek i kubik blev kvällens etikett. Den vuxna delen slappade med underbar mat och ett litet glas rött.

Stugan är mysig, även om den är ett rum kort jämfört med förra årets. Jag har kört lite knäövningar och njuter av en picturesque utsikt över ett marängliknande snölandskap, allt inramat av en underbart, skinande sol!

Precis nu kom Jenny med yngsta dottern in från dagens första åk. Övriga sju personer ser vi nog knappast röken av före lunch.

Enda kruxet, förutom en isigt hal förstutrappa, är att maken glömde en av sina väskor hemma, vilket innebär nyinköp av underställ, skidbyxor samt ägg.

Ha en underbart gnistrande måndag!

KRAM