Bra nog...

Jag kanske inte är riktigt så good enough-avslappnad som jag trodde.

Visst har jag sänkt exempelvis mina städkrav ENORMT sedan benskadan men tyvärr upptar fortfarande själva tankarna på exempelvis röjmisären en hel del tid och energi.

Jag läste en artikel där gurun Gummesson gav en hel massa tips om hur man skulle börja tänka i lite annorlunda banor för att sänka kraven och få lite mer frid och sinnesro (OBS! Ej exakt citerat):

Gammal tankebana 1: Svärmor meddelar att de ämnar komma på besök under lördagen och du börjar genast oroa dig för att du inte har energi nog, efter en krävande arbetsvecka, att fixa med mat och städ.

Ny, cool tankebana 1: Vad roligt att träffa svärföräldrarna, vi går till härliga kvarterspizzserian och myser, då slipper jag tänka på en massa fix och trix och alla gillar ju pizza!

Gammal tankebana 2: Moster kommer på fika, fy sjutton vad jobbigt, då måste jag försöka överträffa hennes alltid så fantastiska kakbord!

Ny, cool tankebana 2: Eftersom inget går upp mot mosters bakkonst ber jag henne ta med fikabröd, så ordnar jag kaffet!

Gammal tankebana 3: Hur har maken mage att sitta och läsa tidningen och gnola avslappnat då gästerna kommer om fem minuter?

Ny, cool tankebana 3: Åh, vad jag skulle vilja vara lika cool och lugn som mannen, hur gör han? Jag måste fråga...

Gammal tankebana 4: Jag blir galen av att maken strör kläder och handdukar omkring sig, överallt lämnar han spår efter sig.

Ny, cool tankebana 4: Jag plockar undan på mitt och han på sitt, whenever he wants.

Hm, jovisst, mindfulness i all ära men kan jag verkligen skriva under på dessa nya, coola tankebanor?

Jag har i alla fall börjat så smått med nummer fyra, med resultatet ENORMA högar av kläder, tidningar, handdukar. Men jag svävar fram och bryr mig BARA om mina egna saker (över helgen i alla fall, sedan får vi se).

Och nummer ett, våra svärföräldrar stannar alltid minst fyra dagar, så någon gång måste de liksom komma in i lägenheten och pizza, nja...Kvartersvarianten skall alltid trycka i kidsen en massa sliskiga klubbor, blir lite jobbigt.

Att gäster tagit med sig fika har faktiskt inträffat flera gånger under min sjukskrivning, fast då har de själva erbjudit sig och jag har, såklart, hävdat att "nej men jag kan baka, det är inga problem...".

Men den där avslappnade innan gästerna kommer-attityden, blir den tuffaste nöten, den fixar jag bara inte, det blir nog i ett annat liv...

Nu är det förresten hög tid att börja baka inför valborgsmiddagen som vi firar med italiensk buffé knytis (avslappnat och bekvämt) i sammanlagt 17 personers härliga lag. Ryktet om mitt DN-uttalande har cirkulerat ett tag och alla vill smaka min omnämnda hallonpaj...så det är bara att fixa till några sådana till efterrätt.

Sprakande valborgskramar till er alla!