Vi märkte att något var väldigt fel igår eftermiddag, då hon varken ville äta eller dricka, inte ens min sockerlösning. Och så inatt när jag skulle titta till henne, låg hon så där onaturligt stilla.
En liten sur tanke sänder jag till veterinären som "lovade" att lilla djuret skulle klara sig bra trots benbrottet. Nu blev det inte så och lite lurad känner jag mig allt, det var ju nästan som att man ändå fick någon slags garanti (och dyrt var det också).
Men visst, Sally kan ha fått någon annan infektion eller liknande, marsvin är extremt känsliga och man har hört talas om att det ena märkligare än det andra kan drabba dem, men ändå...
Sonen är sååå ledsen, tårarna har flödat men så även omtanken om det lilla djuret. Han hittade en jättefin, vit skokartong i grovsoprummet och den har han inrett med sågspån, saltsten, fröstång samt ett eget tillverkat kors av pärlor. Sally lade han varsamt ner alldeles själv och under själva begravningsceremonin senare skall han lägga ner sin skyddsängel i silver samt hålla ett litet tal...
Det kan bli ett litet sorgetåg som drar ner till någon lämplig viloplats, inte alltför långt bort, för några fler barn ur bekantskapskretsen har anmält sitt intresse.
Ja, så här kan livet vara ibland, sorgen undgår inte de små...
Annars är det absolut helt ok att jobba halvtid och jag måste ge en megaeloge till Taxi Stockholm. Som en smärre kunglighet eller någon slags kändis levereras jag på ett mycket behagligt sätt från dörr till dörr...
Chaufförerna är idel MYCKET trevliga och pratglada och bjuder på intressanta historier ur livet samt inbjuder till diskussion.
Igår var en chaffis så häftigt intressant att språka med, han jobbade med film, att jag nästan glömde stiga ur bilen hemma vid porten...
Imorgon är sista dagen för mig denna jobbvecka, varde veckändan!
Sorgsna kramar från mig!
1 kommentar:
Oj, oj vad ledsamt. Det där är små trauman, och inte att förakta. Mina barn, främst Hilda då, har sina trauman i den försvunna katten Dixi och den, pga allergi, tvångbortlämnade katten Filip.
Skööönt att det känns ok att ha börjat jobba!
Megakramar
Skicka en kommentar