Ventiler

Pys,pys...jag har precis lättat på trycket och ventilerat lite lottabekymmer med grannväninnan

Även om vi inte löste några problem där och då, över vår sollunch i extremlä, känner jag mig på något sätt renad och bättre till mods; bara vetskapen om att någon känner till vad jag går och grunnar på gör mig lättad.

Vänner och bekanta är mina främsta ventiler, mina luftrenare här i livet; de utvägar som jag tar till då jag nästan sprängs av att mina tankar pressar på för hårt. Jag måste ha nya synvinklar på mina problem och ny luft att andas så att jag kan må bra.

Bloggen har så klart blivit en liten självisk ventil, oemotsagd skriver jag av mig vad som rör sig uppe i hjärnkontoret i detta nu. Ingen motsätter sig, jag får skriva VAD jag vill eftersom det är jag och bara jag som är chef, VD, ansvarig utgivare... Och man får så fina råd av kloka människor också!

Jag har också mina ventilplatser, ställen där jag kan koppla av och rensa tankarna fullständigt. På första plats, the one and only: torpet. Även om vi har tokmånga projekt där ute, flera av karaktären måsten, så har jag ändå förmågan att totalt skala av, att hamna på läge noll, renad.

Och trädgårdsarbetet light, är en del av reningsprocessen. Vi har nämligen aldrig satt oss i någon sån där besvärlig trädgårdssituation med tusen rabatter att rensa och specialblomster som kräver extra omvårdnad.

Näe, det blir lite spridda skyar av blomsådd, grönsakslandsfix, gräsklippning samt pelargoner i behagliga blomkrukor...är de inte vackra, särskilt mårbackavarianten?

Märks det att jag längtar till landet förresten? Kanske, kanske pyser vi ut dit snart...

Så länge får jag nöja mig med ventilplatsen nummer två, en solig bänk nere vid vattnet, på behagligt kryckavstånd.

Ta hand om er alla måndagslirare!