Omprogrammering/silly walking...

Ja, det är la bara att traska på då, menade jag, helt oförstående till sjukgymnastens något tveksamma leende.

Oj då, högerbenet gjorde inte riktigt som jag ville och varför fick jag den där känslan av konstant sjögång och varför kändes det som om benet allra helst ville vika ihop sig i en liten dallerhög?

Helt normalt, lugnades jag. Min hjärna har varit totalt inställd på kryckgång ganska länge nu, jag har liksom inte tagit ett enda normalt promenadsteg med något av benen och gångbalansen är nere på läge noll, så nu måste jag lära om på nytt.

Ska jag behöva TÄNKA på hur jag skall gå nu också, hur skall jag hinna det???Det går väl an hemma i lägenheten, häl i först-rulla steget under foten-avstamp med tårna, här finns inga trafikljus och oftast råder inte heller någon eftermiddagsrusning, här kan man ta det i snigelfart...Men hur gör jag out there, om jag måste raska på???

Nåväl, nu SKA jag alltså belasta benet, det var läkaren mycket tydlig med. Inom tre-fyra veckor kan jag släppa kryckorna och om fyra månader kan jag börja motionera "normalt" igen. Men det är först inom drygt ett år man kan avgöra om jag får några bestående men av skadan och om så är fallet måste en invaliditetsanmälan göras.

Jag kommer aldrig återfå känseln i det avdomnade området på och kring knäet, stort som hela min makes hand ungefär. Det är nervrackarnas fel, de fick spelet under operationen och kommer aldrig hitta bruksanvisningen igen...

Känning kan jag däremot få av den titanmede som placerats in på insidan av smalbenet, men då är det bara att ta ut den om sisådär ett år och rehab då är bara några veckor...

Framöver är det rehabträning, rehabträning och åter rehabträning som gäller i fröken W:s liv, och jag kan upplysa er om att just nu GÖR DET SÅ ONT att gå, stå, ja, allt med det sjuka benet KÄNNS!!! Först ska jag träna på sjukhuset och sedan hos sjukgymnasten på Scheelegatan, där jag fått hjälp tidigare, då mina knäskålsproblem gett sig tillkänna, vilket de tyvärr även gör nu.

Skitglad blev jag emellertid imorse då jag insåg att gårdagens nya, tillagda övningar med belastningstyngd redan gett resultat, det såg ut som om musklerna runt knäet tjockat på sig ordentligt. Fast, det var visst svullet...

Nu har det blivit hög tid att köra dagens första övningspass samt att lusläsa Blocket på motionscykelannonser. Har jag en egen kan jag träna mycket mer och komma igen snabbare och DET gott folk, vill jag mest av allt just nu.

Fredagskramisar från shakin´Lotta