onsdag 28 april 2010

Tvi och usch!

Sirapssegt läge...och man blir bara så less på saker som inte fungerar, både rent fysiskt men även administrativt. Hör min lilla klagosång:

I torsdags var jag på återbesök på St Görans och fick i och med det min halvtidssjuksrivning förlängd. För att det skulle funka på bästa sätt med mina jobbtaxiresor skulle läkarintyget faxas pronto till kära Försäkringskassan.

Jag såg till att läkarsekreteraren gjorde detta direkt.

Men varför fungerade då inte mitt konto då jag skulle boka min jobbtaxi i tisdags; det var inaktivt sades det.?Jo, efter kontakt med Försäkringskassan och min speciella handläggare Madeleine visade det sig att sekreterarmänniskan faxat remissen till sjukgymnasten istället.

Så, bäst att använda pålitliga jobbfaxen då och göra jobbet myself.

Ånyo fick jag dock ett samtal från Madde, vi är lite tjenis med varandra nu: Intyget ver fel ifyllt, läkaren hade glömt skriva att jag behövde taxiresor till jobbet. En ny vända av timslånga telefonköer till Ortopedmottagningen, där man får tag på någon som skall meddela läkaren slarvet och be om att ett nytt intyg faxas iväg.

Efter koll hos F. igen visar det sig att detta inte gjorts på två dygn och då det äntligen görs lämnas i alla fall en ruta felaktigt oifylld, trots ivriga uppmaningar samt förtydliganden från min sida.

Där är jag at the very moment. Jag står återigen i telefonkö, fast imorgon eftersom mottagningen stängt för dagen och jag får punga ut med egna taxipengar, med förhoppning att jag får igen mina utlägg senare...

Skall man behöva vara med överallt? Skall man behöva rodda, ordna, fixa, ja göra rubbet själv för att verkligen kunna lita på att det blir ordentligt utfört?

MORRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Man har ju inte fullt upp med att jobba, rehab:a och överhuvudtaget stå ut med att det känns som tusen knivar i benet för varje litet steg man tar, eller så ???

Tack och lov för att man har förstående, underbara elever samt att de egna kidsen inte är "höftbarn" längre utan ganska stora, rätt självgående ungar som ibland faktiskt självmant frågar om man vill ha hjälp med något (betoningen ligger på "ibland")...

Får nog sluta här så det inte blir alltför nattsvart.

Kramar till er alla!

Tillägg ett: För att lägga lite lök på laxen/grädde på moset/salt i såret kan jag meddela att det blir en sväng till Astrid Lindgrens senare: Sonen trillade in the heat of a football game på skolgården och tog emot hela sig med ...handleden. In och röntga, bara!

Tillägg två: Jag ser i alla fall enormt mycket fram emot att fira Valborg i trevliga kompisfamiljers lag. Italiensk buffé, knytis, samt god dryck står på menyn. Nice!

1 kommentar:

Josephine sa...

Fy f*n vad sådant där är jobbigt!*hatar F-kassan* Känner med dig! Hoppas allt löser sig och att det inte var något allvarligt med E:s hand.

Jag tycker du ska vara stolt över att du klarar av allt det här jobiga.

MegaKRAM till dig