Söndagsrapport

Jag fattar vad läkaren menade med att det är nu din verkliga rehab börjar och den är helt avgörande för slutresultatet.

Därför står nu mitt blocketfynd, i form av en egen motionscykel, i vardagsrummet, med perfekt TV-vinkel..Nu kan jag rehab:a ohämmat och dottern lyckades nu på morgonen lära mig hur alla program fungerar, yes!

Så, tre träningspass per dag blir det, två då jag jobbar. Än så länge med blygsamma 10 min uppvärmning på cykeln per pass, men det kan jag utöka med tiden. Sedan typ elva knäövningar varav några med lättare enkilostyngd jag hänger på vristen som belastning, den kommer också uppgraderas vad det lider.

Jag ägnar alltså cirka en-en och en halv timme per dag åt rehab, ungefär lika mycket tid som jag motionerade förut, i oskadat skick. Skillnaden nu är att det gör så rackarns ont, i princip ALLT känns; det hugger, hoppar, stramar och svider av minsta lilla ansträngning. Cyklingen är väl det som är mest skonsamt men även då svullnar knäet till och känns som en falukorv iklädd på tok för tight skinn.

Mitt dåliga tålamod, som ju prövats rejält den senaste tiden, förvärrar situationen avsevärt. Jag vill inte riktigt ta in att det tar tre-fyra veckor för mig att kunna gå någorlunda normalt igen, jag vill ju det NU ju.

Men, men, här gillar vi läget och jag måste göra allt vad jag bara kan för att komma igen.

Sonen prövar förresten en karriär som "knalle", ja, en sådan som far runt på marknader och säljer. Nåväl en lightversion inleddes i alla fall igår, på hans initiativ. Han och syrran har under en veckas tid samlat ihop en massa leksaker och kläder som de inte använder längre och

urpremiären begicks på ett så kallat bakluckeloppis.

Det gav mersmak då eventet i sig var mycket trevligt arrangerat samt det även blev en del klirr i "kassaapparaten", en turkisk yoghurt- burk.

Idag är det småröjning hemmavid, av bland annat överblivna loppisprylar, som gäller samt ett mycket uppskattat systerfamiljbesök i eftermiddag/kväll, nice!

Ha det bäst!

KRAM