Present thoughts...

Tänker...på den senaste naturkatastrofen och hur den påverkar oss i lilla trygga (?) Svedala på ett mycket mer konkret och praktiskt sätt, jämfört med exempelvis jordbävningar långtbortistan.

Lamslagen luftfartstrafik och alla har vi väl någon känning bland alla tusentals turister och affärsresenärer som är stuck lite varstans i världen. Dottern var först lite orolig över en klasskompis som är i Thailand, men hon kom sedan på att just ja, han kommer tillbaka först till hösten, till ettan och då är väl askan borta?

Ja, vilken är prognosen, tidigast på måndag lyfter planen?

Resebolag och försäkringsbolag arbetar febrilt med att hjälpa sina kunder och utsatta människor använder alla tänkbara lösningar för att komma hem: Då hyrbilarna tog slut i ett nafs valde en del taxiutvägen från Barcelona för 38 000 kronor, läste jag i DN idag, medan andra helt sonika valde att köpa sig en bil.

Det måste verkligen vara en guldtid för taxichaffisarna; då jag själv levererades hem i torsdags berättade min driver att flera av hans kollegor var ute på långkörningar mellan bland annat Arlanda och Köpenhamn.

Jag sär, jag sär och inte ens kungligheterna undgår denna disaster; kungen och Silvia fick snällt acceptera sin sena ankomst till drottning Margretes födelsedagsskiva häromdagen.

Här hemma i lägenheten råder emellertid ett oerhört lugn, dottern och jag har precis avslutat en sen lördagsfrulle framför Barnkanalen (och DN).

Till lunch väntas en av mina allra bästa väninnor med kids hit. Väninnan är dock lite orolig just nu, självklart då hennes föräldrar är två av alla strandsatta världsresenärer. Jag skall göra vad jag kan för att lugna henne...

Och ikväll väntas resten av familjen W hem, antagligen ganska möra efter ett dygns intensivt fotbollslirande miniläger; förhoppningsvis utan inblandning av några större katastrofer...

KRAM