Nypremiär idag; på att kunna ta mat och bära tallriken alldeles själv i matbespisningen! Det är en sån befrielse att slippa be andra om hjälp hela tiden.
Och tänk den enorma friheten i att kunna transportera lilla kaffekoppen vart som helst, det ni! Så självklara saker, i oskadat, icke handikappat skick...
Nu klarar jag mig nämligen med enbart en krycka hemma och på jobbet, men ute på stora gatan i stan har jag med även den andra, som en liten trygghet.
Jag busar till det och rör mig utan kryckor hemmavid, och tar mig då fram linkades, med någon slags ankliknande gång: Full stabilitet och styrka har jag faktiskt inte och det är en till två veckor kvar tills jag, enligt läkarprognosen, kan lägga bort kryckorna helt.
Så, det är bara att rehab:a på!
Annars är läget lugnt, helgen var avslappnad och skön inför en ganska späckad vecka!
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar