Men vi är bägge tveksamma till om det finns någon sådan där frisörlag, som förbjuder gamla arbetsplatser att berätta vart forna medarbetare tagit vägen. Misstänker att min frissa har rätt många stamkunder, för det var MÅNGA som lekt detektiver, visade det sig.
En liten övergång här och det till en ganska hårlös liten figur, nämligen den vandrande pinnen eller det vandrande lövet. Ja, det är ett sådant litet djur sonen har fått lov att skaffa sig.
Tårarna har varit oändligt många, och de trillar fortfarande, efter marsvinet Sallys bortgång. Sonen har uppenbart något slags behov av att ta hand om, mata, pyssla med ett EGET djur och katterna räknas liksom mer som familjens egendom, även om de är mycket underbara och älskade av alla.
Efter flertalet till synes ändlösa resonemang om en massa, i sonens ögon tänkbara men i mina ögon otänkbara, husdjur, har vi äntligen enats om att vandrande löv (eller pinnar, fast löv är coolare) kan funka. De kräver inte alltför mycket skötsel, mat endast i form av löv man kan plocka ute sommartid och annars sallad vintertid, hårar inte och är roligare än fiskar, som var mitt första alternativ.
Men det blir inga honor, de lägger nämligen några hundra ägg lite då och då genom jungfrufödsel..Även om sonen önskar djurungar av alla de slag tyckte även han att det var lite väl magstarkt.
Fast egentligen vill vi nog alla så småningom ha en hund, när kidsen är så stora att de kan dra hem på rasten och rasta den.
Sonen har redan börjat lägga undan pengar...
Nu skall han visst gå ut på gården med Molly i koppel...
So long så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar