Full rulle i det wilhelmssonska residenset...Just nu fixas det inför kvällens grillaktivitet, som hålls på vår gård där vi har en platsbyggd grill, som lämpligen även fungerar vid regn.
Uppemot 30 grillglada entusiaster, mest barn från sonens klass och fotbollslag med föräldrar, väntas hit för lite samkväm och knytis. Jag bara älskar knytisvarianten, det blir så opretentiöst och bekvämt, alla bidrar med något och man behöver inte bli utbränd som värdpar.
Och nu skiter jag och maken blankt i att hemmet inte är färdigrenoverat; jag har märkt att det visst inte ens blivit "börjanrenoverat" än, allt gick liksom i stå den 4 februari då mitt förbaskade satben havererade.
Men nu slänger vi som sagt allt sådant tänk åt sidan, småstädar lite halvdant, sätter fram några snittblommor och ser fram emot det mysiga umgänget.
Och benet, hur går det med det då? Jo, sjukgymnasten var imponerad då jag visade upp mina nya konster igår men jag själv är ganska frustrerad. Även om jag får höra att jag ligger "före" den normala utvecklingen efter en sådan här jättebengrej så vill jag fungera helt normalt nu. Jag vill kunna gå mina långa powerwalks i rask takt, fara fram som ett jehu med sus i öronen...
Istället haltar jag fortfarande, högerfoten svullnar upp efter 15 minuters promenad i långsamt tempo, jag har en enorm värk på fotens översida samt har fått en liten knöl, så inga skor passar riktigt ordentligt. Men allt beror på belastningen och ansträngningen, så det är inget konstigt alls... frustrerande bara!
Nu måste jag återgå till de husliga plikterna, kattlådestädning står next!
KRAM
1 kommentar:
Jag är ändå så imponerad över er grillkväll på gården, även om det är superbra med knytis är man ju liksom värd (jag får alltid hopplös städnoja precis innan gästerna kommer, vilket brukar leda till att JAG aldrig är klar när de kommer...står typ i trosor eller liknande...) =D
Megalängtande KRAM
Skicka en kommentar