Melodikåseri

För första gången i min melodifestivalkarriär kände jag igår att mitt intresse faktiskt börjar svalna några grader. Och detta var INNAN omröstningen gick av stapeln.

Jag kom på mig själv med att fundera över det ganska horribla i att tävla i musik på det här sättet, främst för att det är så fullständigt olika musikstilar representerade. Det är ju inte som förut, då låtarna var mer likriktade eller då i varje fall både komponenter och artister härstammade från de länder de representerade samt sjöng på sitt hemspråk.

Det blev mer ett framhävande av det egna landet och den egna kulturen, på både gott och ont, men ruskigt kul hade man som åskådare. Nu får man gräva ganska djupt i släktleden hos vissa tävlanden, för att eventuellt hitta någon liten ättling från det land man tävlar för. Eller, förresten, härstammar vi inte alla från aporna, (eller var det från fem olika Homo arter)???

Frågan är om inte själva essensen börjar få en lite fadd smak nu, särskilt som vi inte tog oss till final.

Dock kom det inte som en chock för mig, eftersom Salem och Darin, faktiskt också Timoteij var mina favvos, men man hade ju lördagskvällsaktiviteten given...

Kanske man skulle kunna dela in tävlingen i spännande underkategorier, där låtar som är lika varandra tävlar i samma kategori. Sådana underavdelningar skulle kunna vara: låtar med folkloreinslag sjungna på egna språket/poplåtar/rocklåtar/ballader-you name it.

Jag menar, många andra musiktävlingar har ju sådana indelningar.

Eller så låter man det hela blir en gigantisk europeisk topplistetävling, på radio.

Fredagliga kramisar från mig