Hjälp!

Just som läget börjar se lite ljusare ut med benet och allt kommer nästa chock, eller snarare smärre livskris:

Min underbara frisör, med salong behagligt nära runt knuten, har slutat och hennes ex arbetsplats vägrar avslöja vart hon tagit vägen ( det är tydligen stadgat enligt lag att man inte får göra det). Dock lyckades undertecknad nu på morgonen tjata till sig hennes fullständiga namn och med hjälp av Eniro kunde jag tala in ett litet meddelande på mobilsvar...

En smula snuvad, blåst på konfekten känner jag mig allt, i egenskap av stamkund tycker jag att man borde fått vetskap om vad som var på gång, hon kunde väl ändå ha ringt eller kanske ännu hellre frågat mig om det var ok att hon övergav salongen som ligger så perfekt till from my point of view???

Det känns som om jag nu står helt naken och utlämnad till hemska frisörmakter och trassliga håräventyr, det är ju en djungel därute...

När det kommer till frisörer är i varje fall jag lite nojigt smålöjlig. Jag måste ha en slags relation till personen som sätter saxen i barret, jag kan inte bara gå in till vem som helst och modigt säga shoot, gör något kul; nej ett hårförtroende måste förtjänas och byggas upp med tiden.

Ett urförtroende har jag verkligen till min (ex?) frisör; med henne har jag stött och blött såväl privata spörsmål samt hårangelägenheter. Har jag någon gång, mot förmodan, blivit aningens missnöjd med någon toningsnyans eller med några felliggande hårtestar, så har jag snabbt och geschwint fått komma tillbaka och ändra, for free.

Men människan kan ju ha dragit utomlands, vart som helst, jag vet att hon haft sådana ambitioner både en och två gånger tidigare, och DÅ kan vi snacka hög frisörnota. Maken svimmade ju nästan då han av misstag råkade få betala mitt frissanbesök en gång...

Ja, ja, voine, voine vi får väl se hur det går. Favoritscenariot är att hon bara bytt till någon annan salong, kanske till noch med öppnat eget, på helt ok avstånd.

To be continued...

Nu skall jag ta hand om sonen som kommit hem från plugget på grund av han kände sig lite hängig...Men han har med lite skolmaterial att jobba med, så det är lugnt.

Måndagliga kramisar från mig!