Filmkåseri

Jag veeet, SATC 2 har fått urusel kritik.

Och visst, handlingen är en smula tunn och aningen spretig; men det spelar ingen roll, det är något magiskt med rullen, den framkallar en känsla av lyckligt välbefinnande.

Och vi som hade tagit oss till filmvisningen var liksom redan frälsta och vi visste att det inte var någon högintellektuell spis som skulle serveras.

Självklart gjorde kringarrangemanget sitt till. Tänk er en massansamling av tjejer/kvinnor, fnissiga och uppklädda, som tillfälligt övergivit sina hushållssysslor för en stunds ren och skär avkopplande verklighetsflykt. (Jodå, det slank in en ocn annan manlig besökare också, kanske någon nykär stackare..)

Syoss, en av filmens sponsorer, utlottning av goodiebags innehållande hårvårds-och makeupprodukter, slog rejält an på tjejsträngen, we are all united.

Det som förvånade oss i sällskapet var att det var så många unga tjejer i publiken. De måste ju ha ganska svårt att leva sig in i och förstå de nu lite äldre karaktärernas dilemman: Carrie, som upplever någon slags tristess i sitt tvååriga äktenskap, Charlotte, nu en utarbetad och ständigt trött småbarnsmor med behov av egentid, Miranda, som vanligt klok och vis men med manliga attitydproblem på jobbet och Samantha...är som Samantha brukar vara, nu med påtagliga klimakteriebesvär.

Men ändå, den för alltid genomgående röda tråden i SATC, att vänskapen är stark som betong, att den alltid står pall, att man ställer upp för varandra no matter what, man ger och man tar; har ju inget med ålder att göra.

Att sedan huvudkaraktärernas ganska vardagliga problem, där igenkänningsfaktorn är avsevärt hög, avhandlas i lyxiga och exotiska miljöer som New York och Abu Dhabi, gör ju liksom inget.

Jag har redan börjat skramla i abudabispargrisen, till nästa tjejresa. Ni hänger väl på???

Nu däremot, blir det till att krypa ur bubblan och ta tag i verkligheten just nu; tvättfix, städ samt kalaslämning.

KRAM