Veckändan till ända

Det är på något sätt redan upplagt; när man så där lagom halvstressat far omkring, packandes det sista, letandes efter den där baddräkten från i somras där kurvorna sitter bäst, DÅ passar något av kidsen på att få ett utbrott modell JÄTTE.

En liten sketen trivialitet får, i ett barns oförorättade ögon, osannolika proportioner: Det är mest synd om mig i hela världen och JAG följer INTE med till Kolmården. Men sonen följde med, och det var nog tur för honom det, för enligt honom var ALLT under vistelsen det bästaste.

För femte året styrde vi skutan mot Kolmården i lördags morse. Vår vana trogen senare än beräknat, inte på grund av sonen utan av maken som var tvungen att jobba lite, så där i all hast (någon har inte dotterns förmåga till planering i GOD TID INNAN). Men det gjorde inget, vår kompisfamilj var också sen och där var anledningen en fästing modell giant som elakt och högst opassande hade nästlat sig in i minstingens hår och var tvungen att avlägsnas av en läkarkunnig hand.

Nåväl, väl framme njöt vi till fullo av ALLT: Av parken, där vi faktiskt upptäckte flera avdelningar vi antingen missat helt tidigare eller inte hunnit med ordentligt. Rundan med bil i safariparken blev kidsens första medvetna sådana, sist vi åkte den var de så små att de däckade där på eftermiddagskvisten.

Av det fantastiska spa:et; där vi kastade oss loss i strömmar, bubblor, utomhuspool. Av vårt room with a view, med balkong mot Vättern. Av mat och dryck; visst, inga kulinariska sensationer här inte men helt ok och det bästa var ju att medan kidsen hade SÅ kul med varandra och sitt fria spelutrymme all night long i lekrum och biorum, så kunde vi föräldrar mysa i varandras vuxensamvaro med gott samvete.

Och allt ackompanjerat av en fullkomligt strålande, underbar, värmande sol!

Kan man ha det bättre, undrade vi ett tag???

Med energin och glädjen från helgen går jag snart en ny arbetsvecka till mötes.

Undrar vad lille Echo gör nu...?

KRAM