Så har jag kastats tillbaka i tiden igen....
...till vabtiden. Sonen är sjuk idag och det var länge sedan sist. Men jag har anat att något varit på gång, för mannen har visat sin allra tröttaste, segaste sida, ja, varit allmänt ur gängorna.
Dock har han inte direkt varit sitt muntraste jag de senaste månaderna, utan lite sådär förpubig; så det har varit svårt att veta om det handlat om en gnällkulmen eller om någonting annat.
Kvittot blev nu feber och halsont. Missförstå mig inte, men lite småmysigt har vi allt haft det idag; även om han grämer sig över en missad lektion i syslöjd. Jag har känt mig härligt behövd, som man gjorde då han var liten. Man fixar och donar, laddar nya filmer i dvd:n, kommer med vatten, lite glass; ja, ni vet.Sonen är liksom inte så sjuk att han bara sover utan uppehåller sig så där lite behändigt i soffan, man vet var man har honom...
Popcornpaus här; när barnen är sjuka får de äta vad som.
Behövd är man egentligen alltid, mer och mer ju äldre kidsen blir kan jag tycka. Men det är bara det att ibland indikerar kidsen att de inte riktigt vill att det skall vara så, man blir en sådan där lite småjobbig tjatvarelse och plötsligt stängs dörren till barnrummet.
Jag hade ett tvättstugesamtal häromdagen, med en granne som har två ganska små barn, i åldrarna 18 och 5 månader. Hon såg så där vaknättstrött ut och frågade mig, i egenskap av äldrebarnsmamma, när man egentligen får egentid som vuxen; när är barnen självgående?
Mitt svar blev något i stil med att, egentid får man bara ta sig och graden kan så att säga utökas i takt med kidsens stigande åldrar. Först nu kan exempelvis våran sexåring och åttaåring lämnas själva någon timme ibland. (Fast då och då har lilleman och lillpluttan oroliga faser och vill inte lämnas själva...)
Men, självgående; never?!?Vill man förresten det?
För jag kommer nämligen fortsätta att glänta på deras dörr, i alla fall en liten, liten springa...
Nu är narniafilmen slut och jag skall gå och kolla sonläget.Måndagskramisar till alla vab:ande föräldrar out there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar