Spinning around

Jag har haft den igen;

den där känslan av att vilja hoppa av ekorrhjulet tillfälligt, få landa, samla ihop mig själv och min familj någon annanstans.


Att få mer tid för varandra och verkligen umgås och prata, för då alla måsten och vardagsplikter pockar på blir det inte så mycket tid över. Visst, mycket är delvis självförvållat, men ändå, när man är så mitt uppe i alltihop är det nästan omöjligt att bara säga stopp, that´s enough.

Det är ju för barnens skull, nästan ursäktar jag mig då jag söker förklara helgens traditionsenliga höstresa till Kolmården. Men lögnhals där, visst är det lika mycket för oss vuxna, eller ännu rättare, för familjen som unit. (Läser The Wave med mina nior just nu och den handlar ganska mycket om unity, community, banden som liksom håller ihop en grupp...) För starkare familjeband alltså.

Eftersom varken tid eller pengar finns för någon längre verklighetsflykt får man greppa det som finns inom tillgängligt avstånd och därför njuter vi en hel helg av varandras, och en kompisfamiljs, sälsis i Bamseland, i aphuset, i familjespaet, i marrakechrestaurangen...

En övernattning på Vildmarkshotellet är inkluderad och efter sin storskaliga renovering förra året, förvandlades det från, i mina ögon, halvsjavig ålandsfärja till halvlyxig kryssare. Så riktigt nice skall det bli.

Som förälder behöver man inte heller ursäkta sig för att man tar barnen med till restaurangen, ALLA har barnen med, it goes with the concept. Som extra krydda ges man även utrymme för lite vuxensamvaro, då där finns otaliga barnaktiviteter.

Så, jag ser verkligen fram emot vårt lilla stopp i ekorrhjulet, momentarily.

Om nu storbarnet kommer helskinnad hem från sin lägerskola, vill säga. Förra året blev resultatet en jätteblåtira; han hade ramlat från översta slafen i en "ashög" våningssäng utan skyddsräcke...


KRAMAR till er alla out there!