Ursäkta att jag stökar till, men jag utvecklas, står det i reklamannonsen till Playschools leksaker, vilka vänder sig till barn mellan 0-5 år.

Men det skulle lika gärna kunna vara lilla försvarstexten på dörrskylten till min makes hemmakontor/vårt exmatrum; för hualigen som denna människa rör till och HUR kan vi vara så olika when it comes to this?

HUR det är möjligt att överhuvudtaget få något gjort i oredan är för mig en gåta, utan minsta tillstymmelse till svar. HUR hittar man bland visitkorten då de ligger utspridda över hela skrivbordet och sen kommer katterna och vispar till allt så där lite extra, eller kräks en skvätt över några viktiga dokument...

Men jag har emellertid lärt mig hur jag skall förhålla mig till det hela och fortfarande ha hälsan och sansen i behåll: Totalignorans, stängd dörr samt helt fritt spelrum för maken därinne, då inkluderat jobb med såväl dammvippa som dammsugare.

Jag är på väg åt att ha liknande coola attityd gällande barnrummet, fast där kan jag ändå inte låta bli att småplocka lite, i smyg; flytta dotterns Pet Shops lite åt höger, sätta alla BabyBratzen i knäet på alla storBratzen, plastponnisarna lite åt vänster...Fast sonen märker om jag varit där och rumstrerat om och rört till, bestämma själv vill man gärna. Fast jag får vika in hans tvätt helt själv, no problems...

Småsnufsiga förkylningskramar från mig!

Datanördar

Och plötsligt är vi värsta high tech familjen med totalt fyra datorer; tre bärbara och en stationär.

Ganska nice, äntligen kan man få spela/göra vad man vill, nästan...

Just nu häckar exempelvis lite småhängiga jag och sonen vid makens stora skrivbord; han spelandes sitt älskade clubpenguin, jag skrivandes detta blogginlägg. Dottern kör "Fem myror..." i ett annat rum. Full koll alltså, än så länge...

Snart kommer maken hem med take away, ingen känner för att koka ihop något ätbart ikväll.

Men först måste jag nog gå och vila mina dunkande bihålor och huvud en stund.

KRAM

To need or not to...

Så har jag kastats tillbaka i tiden igen....

...till vabtiden. Sonen är sjuk idag och det var länge sedan sist. Men jag har anat att något varit på gång, för mannen har visat sin allra tröttaste, segaste sida, ja, varit allmänt ur gängorna.

Dock har han inte direkt varit sitt muntraste jag de senaste månaderna, utan lite sådär förpubig; så det har varit svårt att veta om det handlat om en gnällkulmen eller om någonting annat.

Kvittot blev nu feber och halsont. Missförstå mig inte, men lite småmysigt har vi allt haft det idag; även om han grämer sig över en missad lektion i syslöjd. Jag har känt mig härligt behövd, som man gjorde då han var liten. Man fixar och donar, laddar nya filmer i dvd:n, kommer med vatten, lite glass; ja, ni vet.Sonen är liksom inte så sjuk att han bara sover utan uppehåller sig så där lite behändigt i soffan, man vet var man har honom...

Popcornpaus här; när barnen är sjuka får de äta vad som.

Behövd är man egentligen alltid, mer och mer ju äldre kidsen blir kan jag tycka. Men det är bara det att ibland indikerar kidsen att de inte riktigt vill att det skall vara så, man blir en sådan där lite småjobbig tjatvarelse och plötsligt stängs dörren till barnrummet.

Jag hade ett tvättstugesamtal häromdagen, med en granne som har två ganska små barn, i åldrarna 18 och 5 månader. Hon såg så där vaknättstrött ut och frågade mig, i egenskap av äldrebarnsmamma, när man egentligen får egentid som vuxen; när är barnen självgående?

Mitt svar blev något i stil med att, egentid får man bara ta sig och graden kan så att säga utökas i takt med kidsens stigande åldrar. Först nu kan exempelvis våran sexåring och åttaåring lämnas själva någon timme ibland. (Fast då och då har lilleman och lillpluttan oroliga faser och vill inte lämnas själva...)

Men, självgående; never?!?Vill man förresten det?

För jag kommer nämligen fortsätta att glänta på deras dörr, i alla fall en liten, liten springa...

Nu är narniafilmen slut och jag skall gå och kolla sonläget.Måndagskramisar till alla vab:ande föräldrar out there!

Slag i saken

Får vi tortellini idag igen-repliken avgjorde det hela:

Nu är det dags att göra det jag tänkt på sååå länge, matprenumenera!

Japp, vecka 42 kommer vår prova på- kasse från Linas matkasse! Tycker vi om konceptet och känner oss nöjda kan vi fortsätta att prenumerera på kassen ,som då landar hos oss varannan vecka. Man får givetvis säga nej, tack till en kasse eller helt enkelt adjöss och tack för oss, när man så vill.

Såklart har jag varit inne på hemsidan och tagit del av filosofin och tanken bakom samt tjuvkikat lite på vad en exempelkasse kan innehålla. Det är ekologiska varor i så stor utsträckning som möjligt och Lina själv är utbildad dietist. Dessutom har flera i umgängeskretsen provat och är nöjda.

Om inte annat, kan man ju norpa en del bra och schyssta matrecept, för egentligen gillar både jag och min man att laga mat. Men just nu upptar frågan om VAD alltför mycket av vår tid; fantasin tryter, kokböckerna hemma känns mossiga och vem har tid att surfa efter smarriga recept på nätet till vardags??

Näe, snart tänker någon annan alltså åt oss och leverar ingredienser och recept till fem välkomponerade vardagsmiddagar, med utlovad möjlighet även till infrysning av rester. Detta till ett pris av 499 kr, bra va??? (Dock är det bara första kassen som är så här billig, vill man fortsätta får man lägga på ytterligare 300 kr).

Prova du med, vet ja. http://www.linasmatkasse.se/

Nu skall jag, färdigstädad och klar, strax bege mig ut i solen!

KRAMISAR
Ha en underbar söndag!

Torptankar...

Som en gammal vevgrammofon, är sonen ibland...trög i starten men sedan går han av sig själv.

Det finns inget att göra här, menade den manliga avkomman för en stund sedan, då han vägrade att gå ut i vår underbara torpträdgård och leka; näe, han skulle minsann uppehålla sig inne, på nätet, letandes värdefulla pokemonkort på Tradera.

Emellertid lockades han ut för att inspektera den nytillverkade grävlingsfällan. Ett sådant odjur huserar numera under vårt torp....Lite rädd var jag allt då jag i natt behövde uppsöka utedasset, jag sjöng och stövlade på rejält för att herr/fru grävling skulle höra mig riktigt ordentligt.

Det blir en snabbvisit här, på grund av diverse andra åtaganden som fotbollsmatcher och jobb. Inte desto mindre njuter jag av landet, av hösten, som doftande viner i träden...

Hittills idag har jag samlat hösttecken tillsammans med dottern, hoppat studsmatta, käkat underbara plommon av egen produktion samt inspekterat och funderat på vad vi behöver göra i trädgården.

Fast den stora höströjningen blir under nästa torpbesök; då skall exempelvis alla grenar från sommarens nedhuggna träd tas bort...Inomhus är projektet numero uno renovering av den gamla vedspisen. Min stora dröm är att vi en lördag i december kan förflytta det traditionella pepparkaksbaket med kusinerna från lägenheten hit ut och värma upp hela stugan på ett kick.

Nu måste jag sluta, datorn är hett villebråd för dottern, som efter mycket utelek tillåts gå in på Bolibompa...

Härliga höstkramar från torpfröken

Spanaren...

Ibland trillar jag runt i tillvaron utan att riktigt "se", utan att riktigt vara uppmärksam och alert på vad som händer runt omkring. Helt uppslukad av mina egna tankar och bryderier skulle jag inte ens märka om självaste Carola passerade förbi.

På vägen hem igår noterade jag emellertid några saker jag inte sett/märkt tidigare. Inrusande på Pressbyrån för en eftermiddagslatte stod de bara där, käckt uppradade vid kassan: De oemotståndligt söta småflaskorna med handsprit. Tänk, för något halvår sedan var handsprit för mig några stora, rätt anskrämliga sjukhus-/ålderdomshemsboende behållare. Lukten glömmer man aldrig om man jobbat inom vården.

Under minipromenaden i Rålis gjordes nästa spaning; de röda papperskorgarna enkom för engångsgrillar. Vi stadsbor gillar nämligen också att grilla och då vi inte har trädgårdar of our owns drar en del av oss gärna ut till någon park för att idka barbecue.

Och i eftermiddags kändisspanade jag; både David da Silva, Lena Smedsaas och jag befann oss under några sekunder på samma övergångsställe vid Fridhemsplan!

Nu är kändisar och andra spaningar långt borta, dags för mer jordnära hushållsbestyr.

KRAAAAAAAAAAAAAAAM

Flera spanare...all time fav melodi!

http://www.youtube.com/watch?v=yevI8xCAKuc

Veckändan till ända

Det är på något sätt redan upplagt; när man så där lagom halvstressat far omkring, packandes det sista, letandes efter den där baddräkten från i somras där kurvorna sitter bäst, DÅ passar något av kidsen på att få ett utbrott modell JÄTTE.

En liten sketen trivialitet får, i ett barns oförorättade ögon, osannolika proportioner: Det är mest synd om mig i hela världen och JAG följer INTE med till Kolmården. Men sonen följde med, och det var nog tur för honom det, för enligt honom var ALLT under vistelsen det bästaste.

För femte året styrde vi skutan mot Kolmården i lördags morse. Vår vana trogen senare än beräknat, inte på grund av sonen utan av maken som var tvungen att jobba lite, så där i all hast (någon har inte dotterns förmåga till planering i GOD TID INNAN). Men det gjorde inget, vår kompisfamilj var också sen och där var anledningen en fästing modell giant som elakt och högst opassande hade nästlat sig in i minstingens hår och var tvungen att avlägsnas av en läkarkunnig hand.

Nåväl, väl framme njöt vi till fullo av ALLT: Av parken, där vi faktiskt upptäckte flera avdelningar vi antingen missat helt tidigare eller inte hunnit med ordentligt. Rundan med bil i safariparken blev kidsens första medvetna sådana, sist vi åkte den var de så små att de däckade där på eftermiddagskvisten.

Av det fantastiska spa:et; där vi kastade oss loss i strömmar, bubblor, utomhuspool. Av vårt room with a view, med balkong mot Vättern. Av mat och dryck; visst, inga kulinariska sensationer här inte men helt ok och det bästa var ju att medan kidsen hade SÅ kul med varandra och sitt fria spelutrymme all night long i lekrum och biorum, så kunde vi föräldrar mysa i varandras vuxensamvaro med gott samvete.

Och allt ackompanjerat av en fullkomligt strålande, underbar, värmande sol!

Kan man ha det bättre, undrade vi ett tag???

Med energin och glädjen från helgen går jag snart en ny arbetsvecka till mötes.

Undrar vad lille Echo gör nu...?

KRAM

I eftermiddags höll jag förresten på att bli en korvmamma.

Ja, en sådan som de riktiga matmammorna, som stått med långkok halva dagen alternativt gjort det helgen innan och sedan fryst in munsbitarna, tittar snett på.

Ge korv som middagsmat till stackars dottern, hua!

Nu är det dock så att dottern inte är direkt överrepresenterad i korvkön på 7 Eleven, som ligger närmast till hands. Faktiskt får hon nästan aldrig korv, medan brorsan däremot njuter en Big Bite varje måndag, annars blir det ingen mat innan fotbollen.

Dock var dagens eftermiddagsupplaga av dottern både hungrig och trött efter körsången och jag höll på att ge efter då frågan om korv dök upp. Men jag ville inte riktigt göra det för hemma i kylen låg nämligen finfina korvar med 90 % köttinnehåll och väntade på oss.

Så...jag blev en bullmamma istället! Någon timme före maten mumsade dottern i sig en underbart smaskig, sockrig bulle och var hur glad och nöjd som helst. Fast till middag skippade hon korven(!)

Det är så härligt och föryngrande att få vara lite inkonsekvent, wild and crazy!

Nu är det läge för tvättstugan, så husliga kvällskramar från mig!

Spinning around

Jag har haft den igen;

den där känslan av att vilja hoppa av ekorrhjulet tillfälligt, få landa, samla ihop mig själv och min familj någon annanstans.


Att få mer tid för varandra och verkligen umgås och prata, för då alla måsten och vardagsplikter pockar på blir det inte så mycket tid över. Visst, mycket är delvis självförvållat, men ändå, när man är så mitt uppe i alltihop är det nästan omöjligt att bara säga stopp, that´s enough.

Det är ju för barnens skull, nästan ursäktar jag mig då jag söker förklara helgens traditionsenliga höstresa till Kolmården. Men lögnhals där, visst är det lika mycket för oss vuxna, eller ännu rättare, för familjen som unit. (Läser The Wave med mina nior just nu och den handlar ganska mycket om unity, community, banden som liksom håller ihop en grupp...) För starkare familjeband alltså.

Eftersom varken tid eller pengar finns för någon längre verklighetsflykt får man greppa det som finns inom tillgängligt avstånd och därför njuter vi en hel helg av varandras, och en kompisfamiljs, sälsis i Bamseland, i aphuset, i familjespaet, i marrakechrestaurangen...

En övernattning på Vildmarkshotellet är inkluderad och efter sin storskaliga renovering förra året, förvandlades det från, i mina ögon, halvsjavig ålandsfärja till halvlyxig kryssare. Så riktigt nice skall det bli.

Som förälder behöver man inte heller ursäkta sig för att man tar barnen med till restaurangen, ALLA har barnen med, it goes with the concept. Som extra krydda ges man även utrymme för lite vuxensamvaro, då där finns otaliga barnaktiviteter.

Så, jag ser verkligen fram emot vårt lilla stopp i ekorrhjulet, momentarily.

Om nu storbarnet kommer helskinnad hem från sin lägerskola, vill säga. Förra året blev resultatet en jätteblåtira; han hade ramlat från översta slafen i en "ashög" våningssäng utan skyddsräcke...


KRAMAR till er alla out there!

Mål och syfte

Idrottslärarnas drömelev...var jag inte på gymnasiet.

Jag skäms då jag säger det, men jag och några kumpaner fuskade oss igenom flera friluftsdagar, särskilt under sista året, då vi var som mest tuffa och vågade. Ofta hängde vi på verandan hos en kompis som bodde farligt nära joggingspåren.

Tänk om dessa arma lärare skulle se mig nu, då jag flera gånger i veckan (under BRA veckor) ruskar om fläsket ordentligt antingen i gymmet eller i powerwalkspåret.

Varför gör hon på detta viset? Jo, förutom att mina trasiga knän måste få ordentlig träning för att överhuvudtaget fungera någorlunda så har undertecknad liksom insett att man mår så mycket bättre av att röra på sig. Hjärnan fungerar smidigare och förkylningar och liknande hemskheter hålls på ett större avstånd.

Men, 20 år tog det innan polletten trillade ner.

Att förstå nyttan och vinsten med olika saker är vad det hela handlar om, annars kan det ju lika gärna vara. Detta måste jag påminna mig själv om, ganska ofta när jag hamnar i olika samtal med mina kids.

Minns när sonen lärde sig läsa med ett större flyt. Det var en lååång, tragglig, kådliknande process men det var först när han insåg fördelen med att själv kunna läsa annonserna på Blocket som det verkligen lossnade, han hade ett SYFTE och ett MÅL med sin läsning.

Dottern ser inte direkt något sådant syfte just nu, hon fortsätter gärna att stå utanför den egna läsningens magiska värld och vi driver inte heller på henne ett endaste dugg.

Ibland ser man tyvärr alltför väl syftet med diverse saker, att få bort de everesthöga tvätthögarna, exempelvis, men något tar emot, fast man nästan är klokheten in person...

Detta var några måndagskvällsfunderingar!

Kramar

Upp och hoppa!

http://www.youtube.com/watch?v=a91pJDut50E

Lazy lögardag

Att ta bussen 40 min till Värmdö räckte...för att få igång de närapå urladdade batterierna.

Att helt byta miljö; att fly det egna boet med dess dammhögar, tvätthögar, posthögar och alla övriga must-dos, är smörjmedel för en rostig själ.

Visst kommer jag ta itu med alles då vi väl landat hemmavid men då med nyvunnen kraft och energi från vår mysiga landetvistelse. Kidsen har lekt i kubik, ute, inne, med varandra, med sju gulliga katter medan jag fått en rejäl dos förtroliga samtal med likasinnad mamma

Att söka uppnå bästa möjliga möte talas det ibland om i mitt yrke och denna veckända har jag verkligen jobbat på detta. Det började redan igår då en före detta elev kom och hälsade på med sitt charmtroll till niomånaders dotter. Mamman herself en riktig role model för unga kvinnor; stark, självständig samt utrustad med en rejäl portion ödmjuket och en vilja av stål. Go for it!

Få se vad det blir för slags möte imorgon, då sonens fotbollslag möter förhandstippade segraren Djurgården...heja Mariebergs SK!

Nu en stunds njutning på terassen innan hemfärd!

Lördagskramar från mig!

Delade meningar

Å så var det detta här med att inte lägga sig i...låta kidsen bli egna individer med eget tycke, vilja och smak...

Dottern har lagt fram morgondagens klädkollektion och jag kan bara säga totalpunk. Tights i svart med vita hjärtan kombineras med en axelbandsklänning i gul-och rosablommigt, hur omatchat som helst men det är hennes eget val. Fast jag frågade förstås om hon hade TÄNKT TILL ordentligt och jadå, det hade hon.

Det där med egen vilja ja; nu har ju kidsen ofta riktigt raffiga motiveringar och argument till att INTE vilja göra ditten eller datten, det räcker inte längre med att säga att något skall ske för att mamma eller pappa säger så. Näe, det skall ifrågasättas, stötas och blötas och nästan krävas vetenskapliga förklaringar.

Sonens kommentar häromdagen, då han ombads plocka ur diskmaskinen, var ganska obetalbar: "Nej, det tar för mycket tid från min läxläsning".

Snart äts det sen middag i det wilhelmssonska residenset, lite ersättning för fredagsmysmiddagen. Den firar vi nämligen på olika håll; jag med mysig samvaro med kidsen hemma hos en klassskompis till sonen och hans mamma, maken som assisterande hantverkare hos en barndomskompis.

Ha det så gott allihopa och TGIF, soon....!

Tankar

Imorse fångade en medresenär på jobbussen mitt odelade intresse, eller medlidande.

Han var både otvättad, orakad och med trasiga kläder. Stanken från honom, av bland annat sprit, var så påträngande att jag var tvungen att sätta mig långt ifrån.

När gick hans liv snett? När valde han "fel" väg? För alla har väl ett eget val? Var han alkoholist? Kanske han rentav var en elevs pappa eller någon annan släkting?

Jag skämdes lite där jag satt, i full färd med att planera mitt späckade liv, med en suckande önskan om några extra timmar per dygn... Kanske hans högsta önskan var att just få ett liv?

Ja, detta var några trötta morgontankar från en liten människa på jorden.

Ninaninanina....

Ninaninanina, nanananina...nanananina...Dagens boktips, till er med kids i "chattåldern": Ingen är så söt som du.

Siv Widerberg och Mats Andersson har på ett nära, otäckt, realistiskt samt ofantligt skickligt sätt, beskrivit hur Sofie 14 år via chatten får kontakt med sin manlige"soulmate", i hennes egen ålder. Tror hon ja...Senare visar han sig vara någon helt annan, en snuskgubbe, en pedofil med hemska syften.

Boken kan för många vara ett ruskigt uppvaknande och borde faktiskt läsas som högläsning-och diskussionsbok av alla föräldrar och barn, från runt 12 år och uppåt; ja, helt enkelt när man märker ett ens kid börjar intressera sig för nätet och chattar.

Det mest otäcka i storyn kanske inte är pedofilen i sig utan hur oerhört svårt det är för personerna runt Sofie att få reda på vad som egentligen hänt henne. Utåt sett är hon totalförändrad, innesluten i sig själv och till en början förtegen om vad som skett. Men så småningom nystas allt upp, mycket tack vare bästa vännen Emine, som vägrar se sin vän må så dåligt och helt enkelt lägger sig i och börjar snoka...Hon tar även hjälp av sin mamma, då hon inte längre orkar bära på den tunga sanningen.

Mats Andersson grundade 2004 Netscan med syfte att visa vad som egentligen försiggår på ungdomssajterna, så att säga bakom rubrikerna. Han har själv "agerat" tonårstjej på nätet och det tog inte många minuter förrän han hade ett helt stim äldre män på kroken...Mats är en ruskigt bra, medryckande och engagerad föreläsare som vår skola fick njuta av för något år sedan.

Jag läser och diskuterar just nu Ingen är så söt som du med min 7a och vid en första rundfrågning visade det sig faktiskt vara några elever som då och då chattar med någon, för dem, helt okänd person. Ofta via något onlinespel, där de diskuterar strategier och drag, men ändå, man skall aldrig vara säker, alltid på sin vakt...

I bokens slutord finns även en hel massa tips, för föräldrar och ungdomar, uppradade; vad man skall tänka på och när man skall börja tänka och ifrågasätta.

Gå gärna in på hemsidan för mycket och matnyttig information www.netscan.se

Ja, detta var min paus i det trista städandet...Men förresten, nu skiner solen så jag och dottern skall nog bege oss ut ett slag, övriga är på fotbollsmatch...

Söndagskramar

Sum up

Föräldramöte, läxläsning, läxgenomgångar, läxförhör; packning av handbollsväskor, fotbollsväskor, dansväskor, scoutväskor;

hämtningar från aktiviteter och skola;tvätt, hemmaplock, powerwalks, däckad sömn i soffan och i barnens rum two times samt en överhoppad storstädning...detta var min vecka i korthet!

Nu stundar i alla fall helgen och åh, vad vi har längtat; dottern började packa redan i förrgår. Först väntar sleepover hos syrran och kusinerna, därefter fortsätter vi antagligen till underbara torpet, det beror lite på vad vädergudarna hittar på...

Varenda fiber i min kropp saknar torpet, ja, inte själva stugan i sig utan lugnet, fågelsången, vågskvalpet...

Faktum är att mitt mardrömsställe på jorden heter Stockholms city/Drottninggatan. Lite synd då man ändå bor i stan, men så är det. Dit släpar jag mig enkom för att besöka Skopunkten eller någon annan specialaffär. Näe, annars håller jag mig till min älskade lilla kungliga holme och vad den har att erbjuda i form av grönska, vatten, ponnisar, minigalleria.....

Vår katt Molly verkar förresten nu ha passerat den första stora pubertetskrisen, nu är hon mer behagligt pratsam och en aningens lugnare...

Ha det nu så underbart allihop och ut i solskenet med er och njuuuut!

Kramisar