Firade in första lovdagen med att först lämna lilltösen på dagis, allra sista dagisdagen, forever. Hade inte tänkt känna mig ledsen men så påminde en fröken om den makabra situationen: "Nu Sara skall vi kramas hela dagen, det är ju din avslutningsdag här".
Med lite snörpkänsla i halsen var jag tvungen att, hastigt och lustigt, avlägsna mig. Jag hade ju lite bråttom till sopsorteringen med alla tomma förpackningar...
Näe, jag orkar inte med något tårdrypande avsked i eftermiddag, fixar det bara inte! Det får bli en snabbt avklarad hämtning och ett "vi kommer och hälsar på". Och det lovar jag att vi också kommer att göra. För i hela tre år till kommer lilltjejen i en familj vi umgås mycket med att gå kvar på dagis och att hämta henne blir hot stuff.
Sonen har också avslutning idag, i fotbollsskolan. Han kommer säkerligen uppvisa en lika svartsvettig fasad även i eftermiddag. Jag undrar vad de sysslar med på det där stället egentligen, men sonen hävdar att om man slänger sig på konstgräsplanen, all the time, blir man så där svart...
Annars är det hemmapyssel som står på agendan. Men av någon anledning infinner sig inte den där euforiska städa ur barngarderoben och pysselskåpet-känslan. Nej, mitt i tvätt och pack inför midsommar i torpet, lockar grannväninnan med latte med dopp på balkongen...Frestelser är till för att fallas för, eller hur?!?
Ha nu en megahärlig midsommar wherever you are!
Kramisar
2 kommentarer:
Sorgligt är det. Jag lämnade idag för sista dagen på fritids men har 10år till framför mig i barnomsorgen!
Kram och glad midsommar
Fotbollsskolan har för sonen varit hans livs lyckligaste tid, verkar det som! Det blir svårt att matcha fotboll, rörelse, utelek, bästa kompisar, bra ledare och kioskhandling (utan mamma o pappa) nu under sommaren...
Strunt i alla måsten nu, det är LOV!!!
KRAM!
Skicka en kommentar