Extraknäck...

Scen 1, december 2003 (ungefär):

Sonen, då tre år, hurrar då mamma föreslår knäcktillverkning, enligt recept från godisbok. Under själva processen bidrar han mycket i sin huvudroll som nedsölande provsmakare, i knäckens ALLA skeden. Han gör även succe i birollen som kulprovsrullare...Efteråt får mamma städa upp ett messy kök och blir lite trött...

Scen 2, 29 november 2009 (exakt):

Sonen, nu snart nio år, gör knäck helt själv; all way through. Alltifrån receptframtagning(mikroknäck blev det för att undvika en massa fastbränd smet på spisen) på minidatorn till att städa, är HANS enmansshow. Men mitt i julidyllen; tänk levande ljus i blickfånget, Carolas nya engelska julskiva som örongodis samt härlig knäckdoft i näsborrarna, utbrister han: "Mamma, mamma, plastbunken är också smet nu".

Oj då, jag hade visst valt en inte så tålig plastbunke för ändamålet. Ut med den plastiga smeten, som bildade en mindre damm på köksgolvet, titta mamma... Vad otroligt snabbt knäcksmet stelnar förresten. Sonen fick slita, med knivar och stålull till sin hjälp, i mer än en timme med att karva loss sockeräcklet. Lite blev kvar men det tar maken då han grovstädar köket, sen...

Riktig julstämning hade vi i alla fall, gulleplutten och jag.

Och hans andra sats knäck, tillagad i porslinsskål, blev helt perfekt.

Slutsats och sammanfattning: Jag fick härmed ytterligare bevis för att sonen faktiskt börjar bli stor nu och kan ro i land saker och ting på egen hand; även de inte alltför roliga delarna included...Bara man ger honom mandat att klara sig själv och inte lägger sin lilla mammanäsa i blöt.

Och jag blev inte alls trött!

(Fast senare på kvällen fick jag feber, så idag har jag varit hemma och vilat, men mår mycket bättre nu).

Och torktumlaren sålde jag i torsdags och nyss hittade jag ett lucianattlinne som jag tror fortfarande passar dottern; allt är uppåt med andra ord!

Måndagliga kramar från mig