Blocketbusar

Jag kan ad:a en ny karriär till mitt gedigna CV; den som försäljare, på Blocket...

Premiären som blocketköpare begicks för många år sedan och har därefter repriserats ett antal gånger; till full belåtenhet.

Har hört fantastiska historier om folk, som via denna suveräna kanal, blivit av med det ena mer osannolika än det andra; gammal lump, typ.

I min iver att, till att börja med, bli av med vår gamla dammsamlare torktumlaren, trodde jag givetvis att alla människor är som jag: Ringer man och bokar en tid för titt så dyker man också upp; men icke. Maken planerade till och med om hela sin tisdag för att ta emot en presumtiv torktumleköpare, som inte behagade komma. Morr!

Det vet man ju hur en del blocketmännniskor är, fick jag höra av en granne när jag beklagade mig aningens, men det visste jag uppenbarligen inte riktigt... Och eftersom man nu inte har en uppsjö extratid att ösa av känns det smått frustrerande när folk inte respekterar avtalade möten och inte ens har mage att ringa och meddela att något annat dykt upp eller att man helt sonika inte längre är intresserad.

Jag ger det ett tag till, annonsen är väl ute en månad, men sen vete sjutton...Kanske är traderaköparna annorlunda?

Annars känns det som om det är ganska mycket just nu och då har inte ens decemberaktiviteterna börjat än...Men jag sållar och vrakar.

Dock anses väl sonens nioårsdag som ett prio ett case och visst har vi väl någon liten presentfixlucka mellan isbandyn, handbollsmatcherna, simskolan, städandet och pyntandet i helgen... ?

(Och jag jämför mig inte ens med en kollega som redan har julpyntat samt bakade lussekatter och pepparkakor för två veckor sedan).

Torsdagskramar från mig