Valångest.

Alla dessa val, i stort som i smått, give me the creeps: Vaccin eller inte vaccin, vilka försäkringar är smidigast, vilken bärbar dator är mest funktionell, vilka Tv-kanaler skall man ha, vilken skola skall barnen sättas i, skall vi köpa hela skolfotopaketet eller bara, vad skall vi äta till middag?

Det känns som om mina val har ökat explosionsartat, dels i takt med min stigande ålder, jag är ju vuxen nu, förälder och allt. Men också i takt med att verkligheten blir alltmer komplicerad och erbjuder en himla massa alternativ och även möjlighet att studera dessa via exempelvis nätet.

Visst är det demokratiskt och bra men ibland så otroligt förvirrande, hur skall lilla jag kunna vet vad som är bäst? Ge mig ett orakel, har lite extra utrymme i städskåpet...

Var det enklare förr månne; man hade liksom bara två tv-kanaler; Internet var non-existing och man gick i den skola som man tillhörde geografiskt. Och angående vaccin och hälsodeklaratiner berättade barnens skolsköterska igår att på den tiden då polio härjade var det ingen fråga om föräldrarna samtyckte eller inte; ungarna ställdes på rad och så fram med sprutan.

Som en motreaktion låter jag ibland andra bestämma åt mig och här ges några exempel: Linas matkasse; där dietisten Lina sätter ihop en välkomponerad, nyttig veckomeny, där du inte kan göra några som helst val. (Fast innan just denna kasse valdes gicks ju flera olika matleverantörer igenom...)

I frisörstolen sätter jag mig bekvämt tillrätta och säger shoot, gör (nästan) vad du vill.

Och kärringen mot strömmen, i en tid där man närapå drunknar i specialskolornas flashiga broschyrer, där en garanti att ens unge kommer utvecklas till vår nästa Carola eller Zlatan, nästan utlovas: Barnens kommunala, mest närliggande, helt vanliga skola, duger SÅ bra. Ungarnas sång-, dans- och fotbollsintressen får näras och utvecklas på fritidsbasis.

Och ibland, om än aningens motvilligt, låter jag min man ta över rodret i vissa frågor, fast bara i vissa...tråkiga.

Lördagskramar från mig!