Ibland känner man sig bara som om man har världens sämsta föräldrakoll:
När dottern, i brist på egna extrastrumpor i förskolelådan, har på sig "lånestrumpor" när man hämtar...
När fröken ringer från skolan och undrar var barnens lovlapp tagit vägen...
När man upptäcker att inga av alla fem paren skridskor i förrådet passar sonen och skridskosäsongen är i full gång...
Att dottern sedan tappat bort fyra mössor på två veckor är inte direkt vårt fel men det gör ju inte läget bättre...
Och sen, the chock; första advent är....på SÖNDAG!
Shit också, då måste man upp och rafsa på vinden igen, var jag inte där precis nyss och konstaterade att tomtarna var all gone?
Helt ärligt känner jag egentligen mest för att byta ut allt pynt, bort med de gamla elljusstakarna och de halvt fungerande, ihoptrasslade slingorna; in med nytänk i fräscht vitt, silver och kanske lite lila?
Men så klart tas det gamla ånyo fram men i sällskap av en liten nykomlig, vilken jag kom över på rea (se bilden överst på denna sida). Jo då, köpet blev därmed accepterat även av maken. Som en jättejulgranskula sprider den nu så självklart sitt mysljus i vardagsrummet.
Jag har emellertid bestämt mig för att inte känna några som helst övermäktiga julkrav i år; det blir så mycket jul det blir och så mycket som mäktas med. Ibland hävdar man i sin iver och jakt på julperfektion att ja, barnen tycker ju att det är så viktigt med den och den traditionen; men inga barn mår bra av uberstressade föräldrar. Näe, en känsla av julefrid och lugn skall genomsyra julen i år. Och om man inte gör mer än två godissorter så får man mumsa desto mer på dem.
Och dotterns julklappar är i alla fall redan klara, ett tjog mössor får det bli...
Trötta tisdagskramisar från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar