Svindlande affärer

Hjälp, vad har vi gjort; vågar vi verkligen, eller?

Man står där, redo och startklar att kasta sig ut i sitt livs första bungy jump-hopp. Man vet inte exakt vad som väntar, hur upplevelsen blir och kan något eventuellt gå fel, trots all säkerhetsutrustning och garanti?

Den hisnande känslan och de fundersamma tankarna är desamma kring vårt nyligen fattade beslut: Jo, vi har bestämt oss för att så smått börja planera ombyggnation här hemma: Kidsen skall få varsitt rum och för att göra detta möjligt skall vårt sovrum, det största rummet, delas upp i två med hjälp av en ny vägg. Kidsens nuvarande rum transformeras sedan om till vårt.

För andra, mer hantverkskunniga medmänniskor, är ett sådant här projekt inget att snacka om; en helg bara och sen är det nästa grej som tas tag i...

Men för oss, icke-hantverkskunniga satar, är det STORT. Det är heller inte bara att smälla upp en vägg så där på en lunchrast; för bor man i en sekelskifteslya och har 3,7 i takhöjd samt stuckaturer och paneler precis överallt är det en del att tänka på för att det skall bli snyggt och funktionellt. Inga halvmesyrer med tillfälliga vikväggar eller liknande tack.

Många turer till olika byggmarknader, IKEA med mera kommer det bli framöver, för nya rum kräva ny inredning i form av tapeter, färg, möbler...

Och oops, vad mycket mer man kommer vilja sätta spaden i och förändra sedan, "när man ändå håller på..."

Så en blivande period i byggdamm och småkaos är nog också att vänta, alltså en rejäl prövning av såväl tålamod som äktenskap.

Fast 1; vi har faktiskt börjat med en sådan där "grälburk" a la underbara psykologen Louise (från "Ett fall för Louise " på TV)...

Fast 2; hantverkarna är inte utvalda och upphandlingar, offerter och liknande lyser ännu med sin frånvaro...

En skön helg stundar nu, med inga andra uppbokningar än lite handboll, simskola, kompislek för kidsen samt kanske en och annan inspirationsrunda till IKEA, Fredells eller så...

KRAAAAAAAAAAM