Huvaligen!
Aldrig förr har man väl segat runt i ett lika grådaskigt, regnigt, dimmigt och fullkomligt, totalt sollöst november; eller??? Tycker att alla går omkring med gäspande munnar och släpande ben...
Skänker dock en liten empatisk tanke till de som bor på Svalbard, ja, det där stället långt, långt norröver. Där råder nämligen totalmörker under några gruvliga vintermånader. Då vi besökte stället förra sommaren undrade jag lite stilla hur de liksom stod ut med allt det svarta och då sades det att "jodå, det blev många tända ljus och mycket sprit". Det förstnämnda finns i parti och minut här hemma, men sprit, hua, det tycker jag inte om.
(I gengäld har de ju dagsljus dygnet runt och magisk midnattssol under en period under sommaren , så då får de lapa ljus utav bara den...)
Så med svalbardmått mätt får man nog vara glad över det lilla dagsljus som ändå behagar uppenbara sig om dagarna, visserligen när man jobbar och är instängd, men ändå, man kan ju sticka ut huvudet ett slag...
Nu väntar husliga plikter och läxläsning här hemma; nu är det bäverns uppbyggnad, väl och ve som avhandlas!
Tisdagskramar från mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar